Du har lämnat mig ifred länge. Men inte inatt och jag lät dig komma. Du slog mig hårt och tårarna rullade nedför kinderna. Smärtan var olidlig och den höll mig vaken i flera timmar. Tankarna vandrade och det var skönt att få gråta lite. Inte för att smärtan blir lättare att hantera utan att jag då får sakna. Sakna dig. Åh, som jag saknar dig mamma. Jag visste att jag skulle bli sliten idag och jag är trött. Fast sorgen gör så ont och tar på krafterna är det skönt när den tar över ibland. Att få tänka på dig, sakna dig och minnas dig.
Du, sorgen. Du kommer att komma fler dagar och fler nätter. Du får komma. Jag kommer ju aldrig att glömma dig fina mamma så jag kommer ju alltid att sörja att du inte finns här med oss.
1 kommentar:
Du är klok i dina tankar. Kram.
Skicka en kommentar