Boandet och väntan fortsätter

Det är inte så många dagar kvar nu! 12 st närmare bestämt. Jag hade hoppats lite på en septemberbebis. Möjligheten finns fortfarande även om dagarna börjar rinna iväg. Varför jag vill ha en septemberbebis vet jag inte egentligen, men har fått för mig att jag vill att alla i familjen ska vara födda på olika månader. Jag vet, tvångstankar när de är som värst. :)

Dagarna rinner iväg i en hiskelig fart nu när jag är hemma. En dag har jag varit inne i stan och lunchat med min gamla kollega och vän som ska ha bebis den 10 okt. Två dagar har jag bara ägnat åt att plocka med kläder här hemma. Vi har en hel massa kläder hemma. Allt från stl 50 - 104. Det är inte överdrivet mycket men lite av varje storlek så det finns lite utrymme för shopping framöver. Tur är väl det! ;) Jag har inte riktigt vetat om säsongerna stämmer överens med storlekarna så jag har sparat det mesta även om det kanske inte kommer att gå att använda. Det är ändå ett antal kassar och lådor med kläder som vi nu ska förvara på något lämpligt sätt framöver. Vad har ni för system för urväxta kläder som ska ärvas och kläder som det just nu inte är säsong för? Det hela börjar bli komplext här hemma nu när kläderna ska ärvas i två led.

Idag har jag haft fina Johanna här och fotograferat lite. Det blev lite foton av mer lättklädd karaktär med magen i fokus, samt bilder ute i det underbara höstvädret i skogen här bakom huset. De blir säkerligen lika fina som förra gången vi fotade. Så glad att Johanna vill ställa upp och fota magen. Det är ju trots allt sista gången jag är gravid och jag älskar foton. De ger verkligen minnen för livet.

Imorgon får jag tjejbesök här hemma med fika och lunch och vips var ännu en vecka över. Att hinna fundera över bebis blir liksom inte av även om jag nog indirekt gör det genom att jag boar en hel del här hemma.

Fortfarande återstår en del boande som jag klarar av på egen hand om dagarna. Vagnen har blivit levererad och väntar på att monteras. Sedan tänkte jag göra en insats och laga en massa kläder som jag vet inte kommer att bli av när bebis väl kommit. Att det sedan går att hitta ett ton till saker att sysselsätta sig med utan problem får jag förbise. Dessa blir nog aktuella om jag börjar dra över tiden.

A throwback

Man ska inte kolla på gamla kort! Blir helt nostalgisk och med lite gravidhormoner på det så blir man ju helt blödig. Titta bara så fin lill-Arvid är här! Man kan ju gråta för mindre. Att vår stora kille har varit så liten.

Arvid 11 mån

Grattis 4-åringen!!

Hipp, hipp, hurra för fina kusin Malte som fyller idag! Vi uppvaktade honom via posten med Lego monsterbilar. Var visst väldigt populärt!! Var lite orolig att paketet skulle fastna på vägen då jag adresserade det till Malte. Som tur var delades det ut i brevlådan annars hade Catrine nog haft svårt att hämta ut det. :)

Trodde nästan att det skulle bli en kusin till Malte på hans födelsedag, då jag låg vaken en del inatt igen. Men ingen bebis verkade behaga komma ut så är fortfarande tjocki-mocki här hemma.

Hoppas du får en fin dag Malte. Titta vad liten du är här! Lika liten som lillebrorsan!

Lill-Malte för ungefär 4 år sedan

Omstrukturerat

I denna vackraste av alla dagar valde vi att boa här hemma. En säng hämtades på affären. Två stycken sängar bytte rum (varav en behövde monteras isär och en krävde att vi hängde av innerdörrarna). En ny säng monterades. 

Nu har därmed Olle fått stor säng och lade sig med orden "jag vill inte sova i den nya sängen". Somnade gjorde han ändå på fem röda. Vi lyckades tajma in en av hans icke-sovardagar vilket var bra vid läggning, men inte lika bra under själva jobbandet... Nu håller vi tummarna för att han inte besöker oss inatt!!

Olles rum efter han fått ärva brorsans säng

Fia-Lotta?!

Namndiskussionerna går vilda här hemma. Som vanligt är vi ute efter något traditionellt namn dvs något som även passar tillsammans med Arvid och Olle. Listan med namn är fortfarande rörlig och namn läggs till och tas bort från den ganska lättvindigt. Barnet kommer att heta Lind i efternamn. Så namnet måste ju passa hyfsat även till efternamnet även om jag nog hoppas att barnen kommer att få byta namn någon dag... Fia-Lotta är lite av vårt skämtnamn och ibland tänker iaf jag att vi kör på Fia-Lotta så slipper vi fundera mera. :)

Killnamn har vi överhuvudtaget inte berört denna gång, så om det kommer ut en liten pojke får vi starta de diskussionerna då. Stackars liten. Han får en tuff start och får åka hem i rosa och lila kläder utan namn. Söt kommer han i så fall att vara oavsett!

Vi har några favoritnamn, men tänker inte berätta om dem än.

Ni där ute har väl alla era favoriter och har ni något namn på lut, som ni tror skulle passa in, måste ni så klart lämna en kommentar. Blir så glad över lite inspiration! Vi söker alltså ett äldre och klassiskt svenskt namn som rimmar ihop med brorsornas namn, Arvid och Olle. Det är antagligen en tös i magen så det är även ett tjejnamn vi är ute efter. Tack för hjälpen!

Utcheckad

Idag pallrade jag mig in till jobbet och gjorde mina sista arbetstimmar för ca ett år. Min föräldraledighet skulle egentligen ha börjat i fredags, men i och med att jag var helt slutkörd torsdag och fredag pga utebliven sömn så fick det bli lite jobbtid även mån och tis. Det blev inte så många timmar i slutet av förra veckan om jag säger så. Att jag även hade min dator kvar på jobbet gjorde ju valet att åka in ännu en dag väldigt lätt. Jag fick även en chans att säga hej då till fina kollegor i projektet. Övriga kollegor i projektet har arbetat klart om två veckor. De förväntas tillbaka för nytag nästa år, kanske är jag på plats igen då. Välkommen önskade de mig iaf!

De närmsta dagarna blev snabbt uppbokade. Imorgon ska jag skriva förlossningsbrev, boa lite här hemma och börja sortera bland alla barnkläder vi fått från fina bekanta. Torsdag blir det mammahäng (det gäller att börja i tid)! På fredag är det dags för lite mer gravidfotografering samt MVC och måndag lite mer mammahäng inne i stan. Kanske kan jag klämma in en gravidmassage till också. Var på Cityterapeuterna för ett par veckor sedan och det var så underbart! Så jag har att göra och behöver nog inte ha långtråkigt tills lillasyster kommer. Roligt är det!

Olle och hans gears

För ungefär en månad sedan gjorde vi slag i saken och sade hej då till vällingen för Olle. Det var Håkan som fick nog en kväll och sa att han inte tänkte blanda den något mer. Så tar man beslut i vår familj! :) Då tyckte jag att det inte var mer än rätt att Håkan fick ta fighten vid läggning ett par kvällar, men Olle frågade ju aldrig efter vällingen så blev ju ingen fight... Det har inte lett till några stökiga nätter och han sover oftast hela natten igenom och vaknar vid 6-rycket. Tack för det!

Vi har haft väldiga problem med att blöjan läckt om nätterna. I och med vällingavslutet har det blivit så mycket bättre, men sker ändå ibland. Olle är ju en stor kille nu så blöjorna ställs väl på prov mer och mer. Skönt iaf att vi bara kommer att ha ett barn som ska ha flaska framöver. Med Olle återstår inom närtid annars att byta säng (den nya levereras inom kort) och säga hej då till nappen. Men nappen tänker jag vänta lite med tills han vant sig vid nya sängen och lillbebisen fått vara med oss ett tag. Blöjorna får nog hänga med ett tag till även om vi går på pottan utan problem här hemma. Problemet ligger mellan pottillfällena då det skvätts hit och dit. Inte säger han till att det är dags heller. Skulle det ge med sig av sig självt utan att vi rycker blöjan vore det ju som sänt från ovan. Nu har vi iaf ett moment avklarat! Check!

En trött kille som tog ett tjuvsöv efter dagis här om veckan

Klockan går

Våra killar växer så snabbt. Det är lätt att glömma bort att de ju faktiskt har förmågan att lära sig mer och mer! Arvid kunde alfabetet när han var 2,5 år och med Olle har vi knappt börjat träna. Gjorde ett ryck igår och så klart satte han massor av bokstäver på en gång. Nu är det bara att öva på!

Det gäller ju att utnyttja det de har intresse av för tillfället. Arvid är inte jätteförtjust i att träna att skriva just nu, men däremot att räkna. För att testa något nytt gick vi på klockan, som vi fick av Roger och Claudia för typ 2 (?) år sedan, och började träna lite med den. Det är som sagt ingen idé förrän de visar intresse. Arvid sprang glatt och hämtade den när jag föreslog att han skulle få en egen klocka när han väl lärt sig den.

Snabbt det går för de små! Inga gamla hundar här inte. Snabbt som attan lärde han sig hel, halv, kvart i och kvart över. Han ställde in klockan rätt när jag sa vilken tid jag ville se på klockan. Vi har ju en bit kvar, men vad imponerad man blir! Snart blir det väl att gå in på 60 min per timme, 60 sekunder per minut, fem i halv och tjugo över... Det är nog dock bra att han får bli bekväm med det vi mjukstartade med först. Allas våra älskade barn är ju ett blankt blad när de kommer till världen och har allt att lära. Det är så roligt att se att de inte vill något hellre! 

Längtar nu...

Tänk att de här finingarna snart ska bli storebrorsor. Kärlek i hjärtat när jag tänker på det! En sak som är säker är ju att lillasyster snabbt kommer att lära sig hur man manövrerar iPaden. Nu får du gärna komma älskade lilla knyte!!

Kaosnätter

Går väl in på lite detaljer som de flesta kanske inte känner sig bekväma att läsa om (så fortsätt endast läsa om ni klarar av att läsa om de vanliga åkommorna vi gravida kan drass med):

Har varit riktigt dålig sista dagarna. Det hela började med att min mage blev mycket värre. Fick väldiga kramper och behövde springa på toaletten i stort sett så fort jag ätit något. Det fortsatte även på nattetid fastän jag då inte ätit något (det var natten jag funderade på om bebis skulle komma). Efter det eskalerade det hela och natten mot torsdag var jag vaken till och från hela natten och sprang på toaletten. Helt färdig var jag tvungen att ställa in alla planer att ta mig in till jobbet = hemmajobb. Min dåliga mage fortsatte även på dagen.

Kramperna fortsatte inatt och hemmajobb även idag (min sista arbetsdag), men nu har jag ju insett att mitt problem inte är magen utan att jag har förvärkar som påverkar magen. För inatt har jag bara haft samma kramper/värkar och inte behövt springa på toaletten. Och nu när jag insett att det ju precis känns som förlossningsvärkar och inte magkramper. De kommer ganska regelbundet ca 2-3 ggr i timmen och varje gång vaknar jag av smärtan. Snark! När jag är vaken och får värkar gör det oftast så ont att jag måste avbryta allt och bara andas mig igenom dem. Ni vet som under förlossningen. På nätterna är det mer att försöka hitta något läge att ligga på som gör det uthärdligt.

Så nu sitter jag och försöker få tag på MVC för att få kolla upp det. Behöver jag något för att hindra värkarna? Så här mycket värkar kan ju leda till att jag får barn när som helst och även om jag skulle tycka det var mysigt att få en bebis redan idag så är det lite väl tidigt enligt experterna tror jag.

Tjocki mocki-magen - vecka 37

Tjocki mocki är ju Arvids smeknamn för mig nu under senare delen av graviditeten. Tycker det är lite gulligt även om jag numera känner mig som ett hängbuksvin. Jag har nu gått upp ca 17 kg och magen börjar stå lite lägre nu vilket iaf gör det lättare att andas. Jag lever i sköna klänningar på jobbet och jag hoppas jag inte sliter ut din klänning Annika för den är ju så skön! 

Det är alltså 27 dagar kvar innan BF. Jag har ofta lite sammandragningar och magen (alltså inte bebisen) är väl i sådär skick. Det känns verkligen att nu är det inte så långt kvar. Jag låg ju som sagt och funderade inatt på om bebisen skulle komma. Fast jag får väl trots allt räkna med att jag kan gå över tiden, som med Olle. Min morot just nu är de två ynka jobbdagarna jag har kvar och att jag sedan ska lata mig och bara hinna träffa mina gravida och mammalediga vänner ett par ggr innan det är dags. Ikväll ska jag börja putsa på väskinnehållet så att jag inte står helt handfallen om värkarna skulle få för sig att sätta igång (det känns väldigt spännande även fast det nu är tredje gången gillt). Jag har inte det helt på det klara med hur det ska bli om värkarna kommer mitt i natten. Grannar och faster har lovat rycka in, men hur akut det hela blir är ju svårt att sia om innan.

Gravid vecka 37

Who knows!?

Jag var hemma och VABade med Olle i måndags och passade på att åka med honom till BVC. De kom ut och mötte oss på parkeringen för att inspektera hans prickar. Det blev mycket "Hmm", "Nja", "Näe", "Det är nog inte...", "Men kanske ändå..". En till dam kallades ut från BVC och tillsammans var det tillsist överens om att det inte var vattkoppor utan någon annan virusreaktion. Och vilka kan bättre bedöma än rutinerade damer från BVC, som sett otaliga prickar i sina dagar? Olle var väldigt fundersam på varför alla vill kika på hans prickar, men visade villigt upp dem. Duktig!

Hans prickar var i stort sett bara på övre ryggen, höger arm och höger ben. Hade de suttit på de mer klassiska ställena för vattkoppor (hår, ansikte, mage och under blöjan) hade de kunnat överväga det, men nu blev det alltså ett negativt besked på vattkoppor. Jag personligen har ändå inte helt uteslutit vattkoppor och det lär ju märkas om någon annan kotte på dagis blir sjuk om ett par veckor.

Olle har fått gå tillbaka till dagis igen idag då ingen av hans prickar vattnas eller så (och har heller aldrig gjort). Peppar, peppar så gick till och med lämningen helt ok idag. Ingen panik utan bara lite smågnäll innan jag lämnade killarna för en dag med bus! Skönt! Själv tar jag sikte på att avverka de sista tre dagarna på jobbet. Galet! Tre arbetsdagar kvar på ett år eller så. Känns helt ok även om jag inatt hade det jobbigt med förvärkar och utebliven sömn. Jag som aldrig haft förvärkar med mina två första barn låg vaken och funderade på om det skulle komma en bebis 9/11 (ett barn kan ju få roligare datum att fylla år på än så). Som tur är blev det inte så (verkar inte som så iaf då jag sitter på jobbet och äter frukostmackan just nu). Även tur då vi inte är ett dugg förberedda för bebis idag. Bestämde mig inatt för att väskan till BB måste packas omgående ifall att. Graviditeten börjar lida mot sitt slut. Vecka 37 börjar idag och det är 27 dagar kvar.

Konstigheter

Min mall för bloggen verkar ha blivit korrupt eller nåt. Så nu verkar det vara svårt att läsa hela texten. Skumt är att det bara uppträder sådär! Kanske är dags att byta mall snart. Den här gamla gröna "sköningen" har väl gjort sitt för ett antal år sedan... Får utvärderas under kvällen när det finns mer tid. Någon som bytt mall i Blogger och som har tips på någon fin? Gillar om jag kan få till både större bilder och bredare text.

Här hemma försöker jag jobba och underhålla vattkoppssjuka (?) Olle samtidigt. Knepigt värre. Har väl byggt sjuttioelva pussel nu typ. Nåväl, han är nöjd i alla fall. Han verkar nöjd med att få sova idag, så nu har jag en timme av totalt jobbfokus iaf!

Vattkoppor?

De nyaste prickarna har han fått på armen och ser ut som på bilderna. I övrigt har han vissa prickar på övre ryggen och axlar. Några på knät. Låter inte det som konstiga ställen att få vattkoppor på? De ska väl komma på magen och runt blöjan? Inga som helst i ansiktet eller håret. Annars verkar Olle helt obrydd och sover bra. Vi får väl helt enkelt avvakta än mer och se... Nu ska jag lägga mig i solen på baksidan med en kaffekopp. Håkan gör idag på fm sitt första "uppspelningsförsök" på en av golfbanorna i trakten.

Lill-Olle som ju ska bli storebror

Det är något i görningen för lilleman. Han har varit superledsen när vi lämnat honom på dagis den här veckan. Ni vet så där panikledsen och hysterisk. Han skriker -Gå hem! och gör allt för att ta sig fram till mig när jag kramat hej då... :( Usch och fy! Mammahjärtat går i tusen bitar när jag går vidare till tåget. Det är som om han inser att något är på väg att hända. Och det är ju ingen liten grej. Han ska ju bli storebror! Hemma är han glad om än lite trött. Han sover ju inte varje dag längre och han har det lite kämpigare då.

Senaste dagarna har vi märkt av några prickar på Olles kropp. De liknar pyttesmå bett och jag och Håkan har börjat fundera på var de kommer ifrån. Arvid har ju inga. Tänkte att det måste vara någon ohyra på Olles avdelning på dagis som biter honom. Framförde min undran om andra barn haft liknande prickar nu på lämningen i morse. Vid lunch ringde de med teorin att han har fått vattkoppor. Håkan fick hämta hem honom. Det kanske skulle kunna förklara hans deppiga humör i veckan och även prickarna. Men tror inte på vattkoppor trots allt då prickarna varit väldigt få och inte ändrat karaktär något. Det tillkommer dock några få varje dag. Vi följer spänt utvecklingen. Det är ju sista jobbveckan nästa vecka och det skulle väl inte vara optimalt om det blev VAB till stor del av den...

Lill-Olle ska ju bli storebror och det blir så klart en omställning för honom som varit yngst i familjen hela sitt liv. Vi håller tummarna för att han kommer att kunna ta lillasysters ankomst med ro, men lite orolig blir jag ju så klart när han har det lite kämpigt just nu. Finns det något värre när ens barn har det kämpigt!? Och värre lär det väl bli framöver när de växer upp och får större problem än nyanlända syskon på halsen. Det här med att vara mamma är inte alltid a walk in the park.

Lillasyster 30 år!

Hipp, hipp, hurra än en gång från Vallis! Vi åkte inte till Storvik för att fira i onsdag, men lite uppvaktning fick vi fram med hjälp av mormor som fick leverera syskonens present. Syster fick ett Thomas Sabo armband med ett par berlocker på. Det verkar vara väldigt uppskattat vilket ju känns roligt!

Dagen firades med släkt och kompisar i onsdagskväll. Festen sparas visst till senare tillfälle och det passar oss perfekt! Även syster tror jag iom att lill-Vilmer är så pass liten än. Stort grattis

Biopremiär för Olle

Det har ju blivit kallare ute som ni alla märkt. Helt ok väder har det ju ändå varit. Igår (lördag) var det lite regnskurar, men dem emellan passade vi på att cykla ner till Ica för att shoppa lite småkarra till kvällen. Arvid trampade glatt på sin cykel hela vägen. Han gillar cykling helt klart! Det kanske lockar lite extra att det var lördagsgodiset som var moroten. Vi softade i övrigt till stor del av dagen och packade sedan ihop oss och drog till Kista för Olles premiärbio. Monsters University spelades och det var fullsatt. Det gick hur fint som helst och båda barnen satt stilla ca 99,5% av filmen vilket ju var ett bra betyg. Sen kanske inte själva filmen var så lämpad till en 2,5 åring. Den var lite läskig då och då. Olle var för liten för att förstå, men Arvid ville inte titta några gånger.

Varför ska de alltid göra uppföljarna så mycket "häftigare"? Tyckte det var detsamma med Bilar. Kanske tror filmmakarna att de måste följa med barnen som såg den första filmen upp i åldrarna? Men själv förstår jag inte poängen. Monsters University var helt ok, men första filmen Monsters Inc var klart bättre ändå. Bättre handling och mer spontanskratt. Hela familjen hade hur som helst en mysig eftermiddag tillsammans och det var ju själva tanken. Vill även passa på att tacka farmor för biobiljetterna. Det var mycket nöjda pojkar som klev ut från bion!

Olle brukar titta på TV eller på iPaden när han vaknar runt 06 på morgonen för att vi föräldrar ska hinna dra oss lite. Imorse när han vaknade frågade jag vad han ville göra. Men då ville han minsann se på bio istället för på TV! Inte riktigt något jag kunde leverera just då, men vi kommer garanterat att gå fler gånger. Alltid skoj att göra något hela familjen.

Det som händer inom jobb och sånt

Veckan sprang som vanligt förbi i ett fasligt tempo. Det som händer jobbmässigt just nu är att jag håller på och lämnar över mitt uppdrag för en kund och för den andra kunden så är det fortfarande fullt ös. Det är lite kontraster för i det ena projektet är jag ensam konsult tillsammans med kunden och i det andra projektet är vi väl typ några hundra som jobbar. :) Det märks lite tydligare att jag försvinner på den ena om jag säger så. Det är även där jag har överlämning och håller på att fasa ut mig själv. Antagligen kommer jag att "förlora" denna kund i och med att jag är borta ett år, men kan ju tyvärr inte hjälpas. Det finns nog nya kunder som står givakt och väntar på mig när jag är tillbaka i jobbmatchen igen. ;)

Nu är det två jobbveckor kvar och sen ska jag ev jobba några timmar till på hemmafronten under de tre veckor jag väntar på lillbebisen. Men i det här tempot kommer det att gå sjukt fort! Denna vecka avslutas med en AW tillsammans med kollegorna och det får väl bli mitt "hej då" inför mammaledigheten. Ca 1 år tror jag det blir och lilla syster får börja dagis nästa januari som det ser ut nu. Sen får vi ju så klart se vem det behagar komma ut. Det ska ju passa bebisen med att börja dagis när hon är 15-16 månader. Annars får vi helt enkelt vänta lite till. De andra två knoddarna här hemma började båda ungefär vid 18 månaders ålder.