I vårt hem...

...är visst inte borden till för att äta på. De två äldsta killarna här hemma har lagt beslag på ett varsitt. Teknikhåcke är i farten med ett av sina projekt och Arvid har övergett soffbordet för mer avancerad lek på matbordet. Tur att lunchen är avklarad redan. Det blir pappans uppgift att reda ut var middagen ska serveras...

Living on the edge

Är att måla naglarna när båda barnen är vakna. Pingu sköter förhoppningsvis sitt jobb som barnvakt. Ikväll väntar disputationsfest på Långholmen.

Jag har min alldeles egen nu!

Tack snälla Diana som fixat min alldeles egen minimultikanna från Tupperware. Jag har alltid sneglat avundsjukt på de som kan ställa fram en sådan under fikastunden. Perfekt att hälla upp mjölken i under varma dagar, på utflykten eller i trädgården. De har visst varit ur produktion ett tag, men finns pga efterfrågan återigen att få tag på.

Besök på Vasagatan

Idag var en hektisk dag. Jag upplever alla dagar som jag beger mig in till stan som hektiska. För då ska jag ha hunnit sminka mig och packa skötväskan också innan avfärd till dagis. Sånt brukar i vanliga fall få vänta tills jag kommer hem igen. Vi tog bussen till dagis (ett stopp haha) för jag hade enkelvagnen och kände mig för stressad för att Arvid skulle få gå hela vägen. Han fick dock gå hela vägen hem. Jag och lilleman var på mitt jobb på utvecklingssamtal. Jag ska ta lite nya inriktningar framöver har jag fått för mig, så kanske händer det lite nytt när jag kommer tillbaka i maj. Det beror så klart också på vilka typer av uppdrag som finns just då. Olle var inte helt nöjd med att sitta i ett mötesrum i två timmar, men vem kan klandra honom? Det blir uppföljning nästa vecka med lönesamtal och då ska jag ha plitat ner en start på mina personliga mål för året. Det börjar hända grejer! Det gillar jag. Jag gillar även att det nu precis börjat regna för första gången sen jag vet inte när. Det är nog bara husägare med nygödslade gräsmattor som blir lyckliga av regn under våren.

Vad är det med barn och diskmaskiner egentligen? Både Arvid och Olle har varit helt frälsta i dem. Arvid gillade hjulen på korgarna och Olle går mer för besticken. Nu förstår iaf Olle att han inte får klättra upp och ställa sig på luckan när vi säger Aj aj! Tyvärr sover Olle risigt igen. Det har varit mycket flyttar mellan både länder och sovrum för honom på sistone. Får se om faster Claudia kanske får respass till soffan. Jag tror kontinuitet är det han behöver just nu och får sova i sin säng alla nätter. Annars sover han i resesäng inne hos oss när hon är här och hälsar på. Får fundera på saken tills ikväll.

Nu är vi på offensiv stugletarjakt och är nu inne på ett hus i Åhus. Väntar på svar av ägaren. Sandra har du några tips att komma med? Du som nästan bor där. Sen kan du lita på att vi kommer och hälsar på i Hässleholm.

Årets händelse

Enligt mina småkillar då alltså. Våra fina grannar tog hem en grävmaskin för diverse markarbeten för alla deras projekt (i plural) i trädgården (ge mig ingen ångest!). Grävmaskinen var här hela eftermiddagen efter dagishämtning och gissa om jag hade två sötnosar som stod och hängde vid häcken hela eftermiddagen. Det var lättpassat värre och jag hann till och med gödsla hela gräsmattan med två vakna barn. Det var en sådan där bra eftermiddag då alla var nöjda och glada och vi njöt av att solen tittade fram då och då. Arvid fick festa till det med en festis. Det händer inte så ofta att han får annat än vatten och mjölk. Om inte så talar bäst före datumen på festisarna i skåpet sitt tydliga språk. Stackars kille. Vi är kanske lite väl nyttiga här hemma.

Annars var jag och Olle och storhandlade mat på förmiddagen och shoppade även sådana där förnödenheter man behöver som husägare. Eller vad sägs om en elektrisk häcksax och gräsgödsel?! Jag köpte dock en med sladd och velar fram och tillbaka om jag skulle valt en sladdlös. Någon som har erfarenheter där ute att dela med sig av så är jag tacksam. En med sladd är starkare men en utan är smidigare. Frågan är om de få gånger om året man klipper häcken är ok att draga runt med en sladd eller ej. Svår fråga. Svårt helt enkelt!

Söndagshäng med kusinerna

Söndagen började med att ställa om till ny tid. Det gick helt ok. Det är lättare åt det här hållet än när man ska få sova en timme längre (som man aldrig får göra ändå som småbarnsförälder). Men förmiddagen bara försvann då vi insåg att att klockan redan var halv tio när vi ätit färdigt frukosten. Det fick bli en tajt-på-frukosten-lunch för att sedan bege oss till Filmstaden och kusinhäng med storebror. Vi var inne då vädret såg fint ut, men var så där ruggigt rått när man väl kommer ut. Som vanligt blev det mycket kaffe, lek och trevliga samtal. Oskar var lite småkrasslig så han var mer sovandes än vaken. Vi hoppas han blir bättre och att vi inte drar med oss något hem. Living on the edge! Vips var det middag och det fick bli köpmat innan hemfärd och kvällsbestyren med bad för minsta killarna och innebandy för den största. En trevlig söndag!

Fin lek som vanligt

Oskar är lite småhängig

Viktor gillade kameran

Olle drog på sig en blåtira på morgonen då han stötte i soffbordet uppe. Sötisen.

Dagen till ära

Så har jag varit till Folk och fått ett par timmar av lyx. Mitt hår fick en välbehövlig boost av färg och lite klippning. Med nöd och näppe undkom jag. Jag höll på att köpa på mig stylingprodukter den här ggn också. En helt underbar torrolja för håret hade gärna fått följa med mig hem, men jag ska sova på saken istället.

Bubbel och kakor

Fina Anna bjöd på födelsedagskalas på lördagen. Detta i form av eftermiddagsfest (!) med ett annorlunda tema, Kakor och bubbel! Helt i min smak. Macarons, toscakakor, hallongrottor, dammsugare m.m var fint uppdukat. Vi var ungefär 20 pers som minglade och skålade för den nyblivne 33 åringen. Riktigt trevligt att trampa hem på cykeln lite rund under fötterna redan kl 19.

Bonusresa

Jag vill härmed tacka mina fina kollegor för att ni slavat åt mig under året. Det innebär att målen uppfylldes och vi belönas med den "stora" resan i år. I sept åker vi till Cadiz i Spanien och förlustar oss. Självklart får även jag följa med fastän jag inte jobbat en enda minut sen förra målavstämningen. Någon behållning ska man väl ha för alla vakna nätter. 

12-månaderskontroll

Vi hade inga speciella planer idag. Jag brukar försöka ha ngn dag i veckan då inget är inbokat. Det slog till och blev jättevarmt och soligt. Hur härligt är det inte att vara mammaledig nu!? Så när Olle vaknade passade vi på att vara ute och leka lite. Han har ju lärt sig gå riktigt bra utomhus nu när han var tvungen att bemästra sandstränderna i Thailand. Så han knatade runt på tomten och kollade runt ett bra tag. Han drog i buskarna, pillade lite i sandlådan, gick upp och ner från altanen ungefär 30 ggr och var och drog i alla brorsans cyklar.

Jag brukar sätta av lång tid till måltiderna, men idag åt han upp en halv burk mat på bara 10 min så då hade vi ju en massa tid innan vi skulle hämta storebror på dagis. Så vi åkte till BVC och gjorde Olles 12-månaderskontroll. Det var vikarie då Majlis är sjukskriven halvtid. En käck tant som jag gillade jättemycket tog hand om oss istället. Hon upplyste oss om att Olle ju ska vaccineras vid 12 månader. Bra koll jag har. Det blev två sprutor i benen och Olle är nu 80 cm lång och väger 10450 g. Han har gått ner pyttelite på viktkurvan, men sköterskan tyckte det var konstigt om han inte skulle ha gjort det iom att han varit sjuk och vi har varit ute och rest. Så det kändes bra. På längden ligger han som vanligt en kurva över den normala. Lång och ståtlig kille vi har! Att han äter lite knackigt var inga som helst problem och hon tyckte det lät bra som vi kör på nu, med att han får försöka äta lite själv och så. Så det blev en OK-stämpel i rumpan även denna gång.

Våren är officiellt här!

Hur skönt är det inte att bara vara hemma och skrota med lilleman i solen?! Olle testar tomten för första gången och inte helt otippat är buskarna intressanta. Så även sandlådan. Men till sist vann bollarna (som alltid). Han slängde även ett öga på brorsans nya springcykel. Härligt!

Lillkusinen Alfred på besök

Vi fick finfrämmande igår av nyaste tillskottet i familjen. Lilla söta Alfred var här. Även hans mamma och pappa var med så klart. Vår nya inneboende plockade de upp på vägen. "Faster" Claudia ska bo lite här till och från under sin praktik i Stockholm. Vi hade bebismys hela kvällen igår och vi åt supergod sushi från kyrkbyn och ännu godare cup cakes från Espresso house. Ni måste prova dem! Alfred var lika bedårande söt som vi redan konstaterat på alla foton vi sett. Vi hann ju inte träffa honom innan Thailand och har fått följa första tiden på bloggen istället. Familjen Wacker verkar ha läget under kontroll och han var jättesnäll.

Olle blev uppvaktad och fick fina presenter då han ju fyllt år när vi var borta. Vi får se hur det blir med kalas. Kanske kan vi baka lite tårta i påsk eller så. Återstår att se. Nu får vi se till att träffa lilleman oftare framöver. En gång i månaden är på tok för sällan. Jag lånade en bild från Annikas blogg. Hoppas det var ok!

Stolt mamma

Baby Wacker

Olle med nya presenten

Stolt morbror

Kvällsmys med Claudia

Sen somnade de på soffan. Sötnosar!

Kvalitetsmys med lillkusinen

Lite om lite

Jag tror jag har hamnat i en postThailand depp. Jag vill tillbaka igen och inte gå upp tidiga morgonar och stressa iväg till dagis. Vill heller inte planera middagar eller handla. Eller tvätta för den delen. Kan man inte bara få slippa det? Ja, jag vet. Vi har turen att kunna åka iväg och borde vara nöjda med det. Men jag antar att mycket vill ha mer. Vi får börja om och planera kommande semestrar istället. Kanske blir känslan bättre genom att ha något att se fram emot? 

Bestämt tror jag att bror med familj vill följa med på en stugsemester i sommar. Någon som har tips på en eller två bra stugor att hyra? Vart i Sverige spelar inte sån stor roll. Bara det är barnvänligt. Vädret måste vara bra så klart också. Fixar du det med?!

Sen ska väl nästa vintersemester bokas också vi ska få billiga direktflygsbiljetter. Bara att sätta igång med andra ord! Är det ok att kontakta jobbet om semester innan man börjat jobba?

Härligt är det iaf att fågelkvittret gör så att babyvakten går igång. Myskänsla på den!

Liten har blivit stor

Det första vi märkte när vi kommit hem var att Olle blivit så stor medan vi varit borta. När vi träffar honom varje dag och inte i sitt vanliga kontext så märks det inte så väl, men väl hemma, ja då är det tydligt. Den där första morgonen när jag bara sovit två timmar och masar mig ned på nedervåningen tillsammans med en piggelin kille så är det första han gör att klättra upp på soffbordet, sätta sig på sin polisbil själv samt att försöka klättra upp i soffan. Inget av dessa saker kunde han innan vi åkte. Han har numera tagit sig upp i soffan. Han gillar att ställa sig i saker såsom badbaljan, den upp och ned vända toalettpallen, gå vagnen m.m.

Hans lockar, som han hade i Thailand, har gått tillbaka i den torra svedalaluften (till mammans förtret). Vi lyckades idag äta nästan en halv burk mat till lunch. Om än två timmar senare än vanligt. Han förstår så mycket nu och han har börjat svara tillbaka på sitt språk när vi pratar med honom. Det är skönt att han nu börjar förstå ordet nej och aj, aj. Han lyder faktiskt ibland också. Han är i en liten mammig och pappig period och vill gärna sitta i knäet. Kanske är det som sagt han förkylning på påverkar det. 

Jag tycker han är riktigt lik kusin Malte då och då. Det tycker Håkan med. Inte så konstigt kanske. 

Lite småknöligt

Sedan vi kommit hem har vi bara försökt komma in i gängorna igen. Olle som knappt sov något alls på två dygn var övertrött. Det artade sig så att han fick några perioder med nattskräck om nätterna när vi kom hem. Det kan visst triggas av att barnet inte sovit tillräckligt. Det hjälpte så klart inte att han "vaknade" och vi inte låg bredvid honom som vi gjort i en månad. så nu har vi plockat över honom på en gång om han vaknar. Nattskräck är inte roligt då  barnet är i typ panik och det går inte att få någon kontakt med det. Sedan helt plötsligt somnar det om igen. Vi får försöka vänja honom av med att behöva komma över till oss sen. Nu har det gått två nätter utan nattskräck och han har sovit ikapp. Idag vaknade alla halv sju vilket är bra mycket senare än kl 05.15 som Arvid gick upp här om dagen. Lite knepigt det här med tidsomställning och barn.

Vi har lite andra småproblem också och det är Olles ätande. Det kan bero på att han är förkyld. Det hoppas vi iaf. Han äter knappt något alls utom vällingen han får på kvällen/natten. Han får ungefär 1 1/2 flaska totalt då vilket inte borde räcka för honom resten av dagen. Men vi har iaf varit hårda att han inte får någon flytande föda på dagen också. Han får i sig kanske en halv burk mat på hela dagen (och det är efter att jag provat att ge honom mat i ca 3 omgångar innan han väl är tillräckligt hungrig). Det innebär att han knappt ätit något alls på hela dagen förrän klockan 15. Vi hoppas att det är en fas. Jag får försöka lite olika tricks och kämpa med mig själv. Som jag förstått det blir det  bara värre om föräldrarna blir oroliga för att barnet inte äter, trugar med maten och berömmer/förmanar om han äter/inte äter. Ska se om han får äta helt själv om det blir bättre. Problemet är dock att han föredrar att slänga på golvet än att stoppa i munnen än så länge.

Annars är det skönt att det är ljust ute, snön är borta (även om det snöar i skrivandets stund), att väskorna i stort sett är uppackade, tvättarna håller på att avverkas och att vardagen har startat igång igen iom att Håkan tog tåget till jobbet i morse. Våren är här så nu får vi vända blickarna mot vad det innebär. Däckbyten, snart jobb, påsk, putsa till trädgården m.m. Härligt!

Mardrömsresan

Vi är hemma igen! Tack gode gud för det kan jag meddela. Det började med att Håkan blev matförgiftad dagen vi skulle flyga inrikes från Trat till Bangkok, på onsdagen. Med lite immodium klarade vi oss till flygplatshotellet, men där blev Håkan sämre. Jag och killarna fick gå på finrestaurang då det var det enda stället att äta på. Kanske inte det man känner för att göra ensam, men vi hade inte ätit sedan frukost så hade inget alternativ. Som tur var gick det ok. Vi skrämde nog bara iväg en annan gäst eller två. Dock efter middagen fick Olle feber och Håkan låg deckad. Inga goda utsikter inför torsdagens långflygning Bangkok - Istanbul, Istanbul - Stockholm. Det var bara att bita ihop och det gick ju så där milt sagt.

Olle hade uppenbarligen ont någonstans och oavsett hur mycket alvedon jag vågade ge honom så ville han varken äta, ta nappen eller sova. Skrika var det han var sugen på och det gjorde han i ungefär 5 h av 11 h. Han sov totalt 1 h. Det gick inte ens att få kontakt med honom vissa stunder. Inte så roligt när man inte kan röra sig mer än 30 cm och det sitter 50 pers i nära anslutning och glor på en. Tillslut låste jag in mig med honom på toaletten och satt där ett par timmar. Då hördes vi iaf inte så bra. Det kom ett par tårar både från han och mig. Tillslut lugnade han ner sig och sista två timmarna lekte han med Arvid nedanför stolarna. Så som jag trodde att de skulle göra resan igenom. Till och med landningen i Istanbul gick utan ett pip. Skumt. Jag vågade dock inte se någon i ögonen när jag kom ut från toaletten. Skönt ändå att det var en dagflygning så att inte precis alla villa sova. Tror inte så många i närheten av oss kunde det.

Vi hade dock en flygning kvar och han var ledsen även andra, men den var "bara" 3h. Håkan lyckades få honom att somna  i första klass då det var tomt där och satt kvar där sen. Snälla flygvärdinnorna lät honom vara kvar även under landningen. En pers utan dess like var denna flygning och nu ska vi alltid flyga direktflyg från och med nu med barn. Inga fler mellanlandningar om det finns direktflyg dit vi ska. Tur i oturen var iaf att Håkan hann piggna ok och kunde hjälpa till under flygningen. Annars vet jag inte vad jag hade gjort.

Halsont är det Olle har har jag nu i efterhand kommit fram till. Det förklarar varför han inte ville ha napp eller äta något. Typisk otur. Vi hade inte sovit på ett dygn när vi kom hem kl 01. Tror ni vi fick sova? Klockan 04 vaknade Olle och somnade inte om. Ledsen igen. Bara att gå upp efter 2 h sömn. Not so funny. Sov 2 h igen när Håkan vaknade på fredagsmorgonen. Men snacka om mör. De hemska minnena börjar redan blekna så antar att man har fått tillbaka ressuget igen om en vecka. Men när vi landat tänkte jag "-Aldrig igen!".

Sista dagarna på Koh Chang

Vi hade det som vanligt härligt, härligt våra sista dagar på Koh Chang. Vi badade lite mer i havet för att verkligen utnyttja Thailand till max. Det var varmt i vattnet. Ungefär som att hoppa i badkaret hemma. Svalkade därmed inte speciellt utan man njuter bara av att skvalpa runt. Arvid hittade en ny kompis på stranden de sista dagarna, Liza från Kazakstan (!). De lekte och busade en massa fastän de inte hade en susning om vad den andre sa. Söta!

Jag passade på att ta den sista massagen. Back and shoulder så klart. Det är prio på de musklerna som mamma. Det var lite lugnare vid poolen. Det kändes verkligen som om lågsäsongen började våra sista dagar. Vi åt sista middagen. Tyvärr valde vi fel restaurang. En som vi var jättenöjd med en gång tidigare levererade inte alls. Men, men. Vi passade även på att ta det enda familjefotot från vår resa i solnedgången. Det blir få sådana när man reser som ensam familj. Det var med lite vemod vi åkte över bergen mot färjan och sa hej då till Koh Chang för den här gången. Det kan säkerligen bli en gång till, men kanske med äldre barn. Vi utnyttjade inte alls de fina öarna utanför och vi såg heller inte Koh Samet som ligger inom räckhåll. Så kanske blir det Koh Chang igen någon gång framöver. Vi tackar ödjmukast för månaden vi fick och vi hade det underbart!

Dagens badkillar!

 

Hemreseångest

Det börjar dra ihop sig mot hemresa. Ångest värre över det. Imorgon ( läs tisdag) är sista stranddagen. På onsdag flyger vi till bangkok och på torsdag bär det iväg hela vägen hem. Så nu njuter vi allt vi kan av allt! Maten, solen , stranden, poolen, familjen. Allt! vi har det underbart och vi börjar rikta blickarna mot att boka nästa resa. Vi får se vad mitt jobb tycker om det. Med håkans är det visst aldrig några problem.

De senaste dagarna har vi gjort som vi brukar dvs halva dagen strand och halva dagen pool och lunch där emellan. Jobbigt liv va!? Olle har peppar, peppar varit lite lugnare vid matbordet ett par dagar och det njuter vi av. Han kanske börjar uppskatta det sociala vid matbordet. Vi ska försöka shoppa lite ngn kväll. Vi har inte köpt en pryl än så länge. Lite less på slit och släng grejerna här nere. nu ses vi snart alla där hemma! Längesen sist nu.