En välkomponerad helg

Helgen är till ända och den har varit helt fantastisk! Det har blivit en massa bus med barnen, träning, myskväll med mr, tyvärr väldigt tidiga morgonar, men desto trevligare med en hel del hemma- och bortalek.  Det är så härligt att bo som vi gör. Tätt med hus, men ändå tillräckligt med privatliv. Supermånga barn på gatan att leka med och det är väl lite därför man bor i hus? Att barnen kan leka ute och ha vänner nära att springa över till. Olle börjar bli så stor nu att vi låter honom gå mellan husen själv, men så klart med ett vakande öga från oss. Nu är det annars cykling som gäller för hela slanten. Arvid älskar att cykla och idag hängde han på mig på min löptur. 5 km cyklade han ju utan problem. Det var lite segcyklat på grusväg i uppförsbacke så fick hjälpa till litegrann ibland. Han råkade ramla en gång också, men det stoppade honom inte. Det var fortsatt lika roligt och det var ju supermysigt att få sällskap på rundan! Tyvärr så krånglar min vänstra skinka fortfarande. Ska ta tag i nya fotinlägg nu trots det sura med att hosta upp 2000 kr på det. Men mina specialgjorda ilägg jag har är säkert 15 år gamla och jag överpronerar grymt i foten vars skinka jag har ont i och vars knä jag även haft ont i tidigare. En tillfällighet? Who knows och jag tänkte testa om nya ilägg hjälper. Det kostar att ligga på topp brukar man säga. Någon som har tips på vart jag ska gå och få dem gjorda? En djungel där ute.. Funderar på Ortopedservice i Stockholm. Någon som varit där? Om det inte hjälper får jag väl lov att träffa en naprapat eller liknande. Någon som har tips på en bra sådan med när jag ändå är ute och fiskar?

På träningsfronten skulle jag ha träffat en PT i lördags, men som tyvärr fick ställa in precis när vi kom dit då Crossfit-instruktören blivit sjuk och vår PT är just ja Crossfit-instruktör. Så jag och min vän fick snällt köra ett gympass istället och vår tid blev ombokad tills imorgon. Suck. Men desto trevligare imorgon. Det blir både massage och PT-träning för min del. Sjukt lyxig måndag.

Jag och Elsa hänger vid diskmaskinen en alldeles för tidig morgon

Elsa i fina kläder

Killarna på tur och jag får jaga efter med kameran

Ostkväll med tända ljus. Hörde jag höst?

På bortalek fronten var vi annars till Junibacken idag då Gävle kommun bjöd in noga utvalda ;) familjer. Det bjöds på fri entré och lunch, samt en del tävlingar, Brynästigern och företag som raggade potentiella nyanställda. Jag träffade några bekanta ansikten "hemifrån" och det är ju alltid trevligt, men nej vi ska nog inte flytta norrut. Det var första gången på Junibacken för oss. Vi har av någon anledning missat det helt hittills. Det var ju väldigt fina små "världar" de byggt upp där inne. Det var allehanda figurer som dök upp här och var. Alltfrån, Astrid Lindgren, Spöket Laban, Anna och Långa farbrorn och Pettson och Findus m.fl. Killarna gick på teater, åkte sagotåget, det sprangs in i alla de små husen och det åktes en väldans massa rutschkanor. Trevligt värre, men det var mycket folk på liten yta och därav är nog inte Junibacken favoritutflyktsmålet framöver. Men det var visst ingenting från hur det brukar vara vid normala öppettider enligt mer erfarna Junibacken-besökare på plats. Så kan föreställa mig kaoset i vanliga fall. Det var hur som helst en väldigt trevlig utflykt. Olle älskade sagotåget, men Arvid tyckte tyvärr det var läskigt och det visade sig även vid läggningen ikväll. Bokahandeln var ju hur fin som helst med, men med facit i hand får vi nog vänta lite med böckerna om Bröderna Lejonhjärta här hemma efter spåren sagotåget gjorde. Framåt 13 var vi nöjda och drog oss hemåt i det härligt friska vädret. Tack snälla Gävle kommun för att vi fick komma!

Tjoho!

Olle hälsar på hos Pettson

Arvid är inne hos alla De brokiga

Ur Emil i Lönneberga i sagotåget

Hela familjen kunde åka med i tåget

Det är ej tillåtet med vagn inne på Junibacken så Ergo-babyn fick användas. Elsa trivdes fint som ni ser och utsikten från Junibacken är fantastisk!

Killarna byggde med klossar

Hemma ikväll bjöds det på ännu en utemiddag. Skönt att det inte var den sista här om kvällen. Vi tuffar på i kvällssolen på framsidan. Härligt även om det verkligen känns som om hösten är här nu. Men det känns mysigt det med! Ännu flera anledningar att tända ljus och mysa. TV har det inte blivit mycket av i sommar, men vi kikade faktiskt på två filmer här om kvällen. Första gången på flera månader. Fler lär det bli innan vi ser ljusare kvällar igen i vår. 

Kvällskaffe och hembakat

Lite kvällsglass är ju gott det med!

Viktigt och mindre viktigt

Här på bloggen hoppas det friskt mellan känslostormar, viktigheter och mindre viktiga saker. Ja, det är väl som livet i övrigt. Här kommer ett inlägg som kanske kan klassas i den senare kategorin - mindre viktiga saker.

Hur som hade jag nöjet att åka ensam in till stan igår för att frisera mig lite. Det behövdes verkligen. Utväxten var väl ungefär 10 cm och jag har tappat så sjukt mycket hår sen senaste besöket.Det har jag gjort varje gång jag slutat amma. Jag har fått borsta håret utomhus för att det inte ska bli en matta av hår inne för Elsa att krypa på. Det har gett med sig nu, men nu har jag istället små hår som sticker upp över hela huvudet. Det är så vackert när amningshåret börjar växa ut så jag vet inte! Nåväl. Bästa Eva gjorde ett bra jobb och vi kallar kreationen höstblond. Ljusa slingor och lite mörka. och så någon mirakelfärg till utväxten också. Bara det slitna klipptes bort vilket var en hel del i sig. Jag känner mig tipp topp igen och det var ju underbart att få sitta i två timmar för mig själv och dricka kaffe, läsa tidning och snicksnacka med Eva som jag börjar känna ganska bra efter 5 år. Det gav en ny energiboost och sådana här aktiviteter om några uppskattas verkligen under mammaledigheten då det är svårt att få till dem utan underhållande av barn samtidigt. Även denna gång hade jag världens bästa sambo som snickrade ihop sin dag så att jag kunde få till min på bästa sätt.

Förebild - solblekt med utväxt och slitna toppar. Not so nice!

En blåsig efterbild

En icke blåsig efterbild - Nöjd!

Det är aktiviteter hemifrån på annat håll också. Inhandlade ett nytt gymkort här om dagen på det vanliga gymmet och jag startade upp med ett gympass sen kväll. Jag rev av några rejäla ben och magövningar och några fler bonusövningar för övriga kroppen för att starta upp lite mjukt. Den dagen var det riktigt regnrusk ute och det kändes lägligt att börja med inomhusträning efter sommaren, som inspirerat till många powerwalks och lite löpning. Men nu är det dags att lägga i nästa växel!

Hello gymmet!

Minnena vi har kvar

En älskad person. En förälder som fått lämna denna jord. Lämnat sina barn och älskade kvar. Lämnat mig kvar. Denna jävla cancer. Jag var ju också en av dem som alltid tänkt. Vad hemskt, men tur ändå att det inte hänt mig. Jag har minsann mina föräldrar kvar. För varför skulle man inte tänka så?! Klart det inte händer mig. Nu är jag en av alla dem som sörjer och saknar. En som har ett stort hål i hjärtat. Ett hål som aldrig kommer att läka.

Tomheten kastar sig på mig titt som tätt. Ibland är jag förberedd för då är det jag som sökt upp den. För att jag vill tänka på mamma och minnas henne och försöka fylla den där tomheten med alla de minnen vi har kvar. Det gör så klart jätteont. Jag hör hennes röst som om det var igår jag pratade med henne senast. Hon säger hej gumman när jag ringer. Hon smeker mig på kinden när jag möter henne i dörren. Hoppas jag aldrig kommer att glömma. Det smärtar att mina barn inte kommer att komma ihåg. Kanske Arvid, antagligen inte Olle och inte Elsa. Och hon som älskade dem så mycket.

Jag tänkte göra en liten minneslåda. En liten låda med vad som helst i. Vad som helst som påminner om mamma och som jag eller någon kan öppna när vi behöver. När vi behöver lite tröst och lindra vår saknad eller när vi vill minnas lite extra trots att det smärtar så. Var är du fina mamma?

Mormor med Arvid, Jan 2014

Finaste tid med finaste Olle

Alltså jag och Olle hade världens mysigaste förmiddag ute i skogen. Varför gör jag inte sånt oftare? Tar ett av barnen och hittar på något. Blir så lätt att vi flänger runt alla 5 och det kan bli lite väl mycket stök, stim. tjat och irritation då. Nu var det bara han och jag och vi hade all tid till att bara gå runt i skogen och prata, plocka bär, leta svampar och framförallt hålla handen. Så, så väldans mysigt. Tror jag tankade på energi för minst månaden ut. Vi cyklade till skogsbrynet för att han skulle ha maximalt utvilade ben för promenad. Men att gå, det är han duktig på och de små benen bar lätt över stock och sten, branta kullar och små diken. Fast när vi gick tillbaka mot cykeln var han nog ganska sugen på att komma hem.

Han var väldigt insnöad på Super Mario-svampar där ute i grönskan. Vi skulle hitta en sån och äta den så att vi blir stora. Jaja. Får väl passa så att han inte knaprar i sig någon flugsvamp hux flux. Vi hittade massor av svamp och jag måste medge att jag tycker det är svårt att veta sorterna ibland. Men lite Karl-Johan hittades visst och väldigt små gula kantareller. Inte en enda trattis. Så det mest lättplockade blev nog ändå lingonen och blåbären som det fanns en hel del av. Fast vi lade ingen energi på att fylla hinken direkt. Vi strosade mest runt där i skogen. Bara för att det var mysigt och för att vi inte hade ett enda måste att beakta. Elsa sov i vagnen hemma och storebror han var på skolan. Bästa starten på veckan!

Dagens citat:
-Mamma när du blir 3 år och jag stor som du. Då får du ha stora galonisar och sitta här bak i stolen och jag får cykla.
Han filsoferade så fint när han fick skjuts av mig på cykeln.

Sötnosen!

Fina Olle

Det närmsta vi kom en Super Mario-svamp

Olle var annars mest taggad på blåbären

Näe. Inte en Super Mario-svamp den här gången heller.

Öh! Inte lätt det här!

Åh, hon skrek.

Ja, så kan jag sammanfatta dagens BVC besök. 10-månaderskontroll som var ytterst högljudd på alla sätt. En Elsa som gapskrek så fort vi klev innanför dörren till läkaren och en Olle som pratade konstant. Haha. Nåväl. Jag fick intyga Elsas färdigheter såsom pincettgrepp och att hon kan ställa sig upp m.m. Hennes måttagning blev väl sådär. Men konstaterade att hon är en lättviktare vår tös. En kurva under normala på vikten och det har hon legat på ända sedan hon blev sjuk i våras. Fast det går stadigt på den nya kurvan så det var fint. Längden är nog lite osäker. Hon är nog lite längre än den 70 cm vi mätte upp. Hon var inte direkt på humör om vi säger så.

Det blev bra så fort vi kom ut i väntrummet igen och hon fick leka med Olle. Olle ÄLSKAR BVC och han blev ju så nöjd när han fick ett plåster på ett litet sår av läkaren. Det visar han stolt upp här hemma. Galet söt!

Det mest fantastiska hände inatt. Elsa sov från kl 20-06 utan att vakna för nappen eller mat. It is a hallelujah moment!

Några bilder från några varmare dagar här i augusti:

Roger&Claudia på besök

Vi fick finbesök dagen innan min fest då farbror Roger&Claudia kom förbi på vägen ner mot Götet. Jo, de stavas faktiskt så för enligt Olle är de en och samma person. Han tilltalar en av dem "Roger&Claudia". haha. Så roligt med de små! Vi fikade och lunchade med grillat. Det hoppades studsmatta och det lektes. Rummen visades upp. Ja, det hanns med en del på de timmar de var här. Det rådde kaos på E4.an så de tog vägen över Enköping hem. Hoppas det gick bra! Tack för fint besök och tack för jättefin 35-årspresent. 

Så fina tjejer!

Allas namn skulle stå på uppfarten

Olle tränar på att skriva E. :)

Lite gofika

jag dör! Roger ser så rolig ut här!

Som sagt, inte helt fel att fylla 35... En urfin mortel och en muddlare fick jag i fin present.

Arvid bemästrar det mesta

Jo, vår största och älskade Arvid har ju börjat skolan. Det är inga som helst problem. Han verkar så nöjd med klasskamraterna och allt hittills. De är fyra förskoleklasser och nästan lika många 1:or,2:or och 3:or så det är MÅNGA mindre barn på skolan. Men det känns ändå som om det går bra med logistiken i kapprummet och matsal och så. Det är lite värre med bilparkeringen där det för närvarande råder kaos på  morgonen. Kanske är det för att tåget är avstängt och de flesta då väljer bilen den här terminen? Vi får utvärdera efter jul. Fast det gör ju inte mig så mycket egentligen som aldrig tar bilen till skolan. Våra barn får snällt gå, sparkcykla eller cykla. Lika bra att de lär sig i tid. De ska inte bli omkringskjutsade överallt i onödan.

Självklart ringde de från skolan andra dagen. Hur orolig blir man inte då? Han hade slagit i huvudet i ett inåtöppnande fönster. Det hade blött en hel del. Det resulterade med ett plåster i håret och ett litet märke i hårbotten. Fast så klart är det ju läskigt när det kommer blod ner i ansiktet. Det gav inga bestående men utan han var lika glad att gå dit idag fastän han varit lite lågmäld resten av dagen igår.

Det mest fantastiska gällande Arvid hände ändå idag. Jag spelade Super Mario 3 (ja, varje hopp sitter fortfarande i ryggmärgen) med Olle och Arvid satt vid datorn. Han frågade hur man skrev till pappa och jag hjälpte honom igång på Skype. När jag kom tillbaka hittade jag denna konversation. Hur duktig är han inte!? Han hittade på helt själv vad han skulle skriva och fråga pappa och han svarade på frågorna så bra. Ok några stavfel kan man ju hitta med lite vilja ;). Så nu kan han både manövrera Skype och chatta. Så stor nu vår älskade Arvid.

Elsa 10 månader

Nu reser Elsa sig upp och står mot allt. Mot platta väggar, bord, stolar, soffor m.m. Och hon har även börjat gå längs med möblerna. Det går fort nu! Hon kryper på som aldrig förr. Det går med en rasande fart över golvet. Annars är nog alla rutinerna som vanligt fortfarande. Somnar vid 20 och vaknar vid 07 och sover två ggr på dagen. jag behöver plutta i nappen x ggr om natten. Hon är glad och go, men blir arg när hon är trött eller hungrig. Det nya är att hon sitter och gör ena fasliga oljud i matstolen. Våra öron går sönder och det går knappt att föra en konversation vid middagsbordet. Visst hörde jag att det var en övergående fas?

Så nu får vi se hur det går med rutinerna igen nu när det bara är jag och Elsa igen om dagarna. Iaf tis-tors. Olle kommer att vara hemma mån-fre augusti ut. Sedan får även han gå måndag och fredag. Det känns jättebra. Undrar hur han kommer att ta morgondagen när han måste följa med mig hem igen efter vi lämnat Arvid? Återstår att se.

Och nu är det bara 6 månader kvar av min mammaledighet. Tiden går alldeles för fort. Kommer att sakna att vara hemma med mina fina. Fast så klart kommer jag att hinna omvärdera lyxen med att vara hemma nu när overallsäsongen börjar och det blir mörkt kl 15, samt så vet jag av erfarenhet att jag kommer att börja sakna jobbet och "vuxenlivet" igen om ett tag. Just nu älskar jag att bara vara hemma och njuta av Elsa. Tiden med denna underbara unge har bara runnit iväg känns det som. Under hopp och förtvivlan i våras så fick hon bara åka med och mitt hjärta klappar så för denna unge som ställde upp och var världens goaste när det som mest behövdes. Visst, vi hade våra sjukdomar också, men de har ju varit som bortblåsta sen juni. Peppar, peppar. Jag räknar med något bakslag nu när skolorna dragit igång, fast hoppas det är snabbt övergående.

Hon tittar alltid på rätt sak när vi frågar var mamma, pappa och lampan är. Det är lite svårare med Arvid och Olle. De kanske är för lika. :) Vi borstar tänderna på kvällarna och som tur är diggar hon tandborsten.

Det är fortfarande 6 tänder som tittat ut och de har växt till sig lite så att de verkligen syns.

Hon tycker det är ok att sitta själv i vardagsrummet att leka lite, men kommer oftast krypande om hon hör mig i köket. Är diskmaskinen öppen går det ju inte att låta bli att komma. Undrar vad det är med ungar och diskmaskiner egentligen?! Hon är alltid nöjd i vagnen och hänger så gärna på och hämtar och lämnar. När jag är inne på dagis/skolan sitter hon och väntar på mig så snällt. Det var lite om vår älskade unge för nu!

Favoritleksaken

Hon är stark också!

Så glad jämt!

Se så långt jag når!

Sommarfin tjej

Sötnosen på Skansen

Elsa gillar verkligen att skaka galler

Elsa och Arvid gillar att kasta boll till varandra. Så fina!

Dags för skolstart!

Så var det dags! Vår största kille börjar i skolan. Eller i förskoleklass eller 0:an om ni så vill. Vilken stor dag i livet! Hela familjen följde med till skolan och det var många föräldrar som tänkte detsamma. Det var fullt där idag. Arvid var hur varm i kläderna som helst och hittade snabbt sin plats på mattan och slog sig ner direkt för att invänta morgonsamlingen. Det känns jättebra!

I fredags var jag lite mindre nöjd då vi fick ett mail från skolan att Arvid skulle få en annan lärare än den han hade inskolning med. Men det visade sig bli bra det med vad jag sett än så länge, så jag känner mig lugn inför året som kommer! Och det bästa är att klassen känns så lugn under de minuter vi föräldrar hunnit träffa dem. För vi föräldrar fick minsann säga hej då direkt efter vi länat in våra guldklimpar. Det är en extraresurs med i klassen också. Det är alltid en bonus även för övriga barn.

Arvid utvärderade dagen med att han minsann hade hittat världens coolaste lilla sportbil som han lekt med. Han hade även varit ute i lekparken. Det hade varit svårt att komma upp på linbanan själv. De hade haft sång i multihallen och ätit makaroner och köttbullar. Det behöver inte vara mer komplicerat än så. Han var nöjd och så även vi föräldrar.

Olle hade inte så storta förändringar idag. Han har fått två nya fröknar och lite nya kompisar, men annars var han i samma lokaler och han begav sig snabbt upp på trampcyklarna när vi lämnade och racade runt som om han inte gjort annat i sommar. Bra så!

Jag och Håkan promenerade hem med endast ett barn och tänk vad mycket tid det fanns till allt möjligt. Jag rev av några timmar i trädgården. Imorgon är första dagen då jag är ensam hemma och vardagen börjar på riktigt. För hur ska det gå att infinna sig på skolan kl 08 och då ska alla här hemma fått frukost, gjort sig iordning för en dag på skolan och förskolan, samt även tagit sig dit? Kan bli tajt! För imorse var det tajt och då var vi två föräldrar som hjälptes åt. To be continued!

Skolkillen

Skolkillen 2

Finaste brorsorna är redo!

 Arvid redo för morgonsamling

Hur man tar sig in

Nedan följer en liten studie hur Elsa numera tar sig in lite här och var. Här bryter hon sig in i killarnas leksakslåda.

Lådan är bra att stå mot. 

Hmm. Hur gör man?

Jag känner något där...

Den som fiskar efter något gott

Det här var ju ett bra byte

Va, har du en kamera!?