Elsa vår lilla och stora tjej

Åh, Elsa blir så stor. Dagarna springer iväg. Ni vet den där paniken som uppstår ibland när man tänker på tiden som aldrig kommer igen. Samtidigt är det ju så skönt att de blir äldre. Motstridiga känslor. Med både Arvid och Olle kände jag att det blir nedförsbacke runt 1 1/2 år. De blir mer självgående. De börjar dagis. Sömnen brukar fungera fint. Precis alla rutiner är på plats och till och med kanske man smått börjar avveckla vissa av dem.

Elsa är ju sån stor tjej nu. Hon fyllde alldeles nyss 16 månader.

Hon är så stor att hon bara äter själv och faktiskt går det riktigt bra även med skeden. Vi har så klart problem med att få henne att äta tillräckligt mycket själv, men själv äter hon. För hon skulle prompt vägra att vi stoppade något i munnen på henne. Det enda som hon kan matas med är yoghurt (om det är en fruktig och söt variant), samt barngröt. Allt annat vägrar hon att få hjälp med. Därmed har vi ju börjat avveckla vissa rutiner och grejor här hemma. Håkan går igång på att plocka bort barngrejor för gott. Matningsskedarna rök här om dagen. 4 blöjorna lika så inom kort?

Hon blir förbannad också. Flyförbannad minst sagt. Ni skulle se henne om vi går upp på övervåningen och hon inte får följa med. Hon blir så arg att hon springer in i tvättstugan och skriker allt hon kan. Hihi. Vi  kan ju inte låta bli att skratta åt henne. Lika arg blir hon om vi lyfter iväg henne när hon sitter med paddan eller om vi tar något ifrån henne, som vi inte tycker att hon ska ha. Inte lätt att vara minst och inte få bestämma själv.

Hon sover åter en gång om dagen. I Thailand var det ju alltid två. Ett långpass och sen lägger hon sig runt kl 20 utan att knussla. Sen vaknar hon för nappen ett par ggr och sen är det lugnt fram till 7-8 någon gång. Så det är underbart. Förstår ni att vi aldrig kommer att ha en liten bebis att fightas med om nätterna längre? Tanken är underbar. Fast visst kommer vi att få bakslag om hon blir sjuk eller så så klart.

Vad gillar hon? Ja, ärligt talat har jag dålig koll på det. Hon tycker om att kasta bollar, riva i lådor, klä på sig och klä av sig, öppna och stänga dörrar, riva ut alla böcker ur bokhyllan, busa med brorsorna och bada tillsammans med dem, förstöra deras bilparkeringar, äta russin, mysa med napp och snuttis, klättra upp och ner i soffan. Ja, allt sånt som inte involverar sina leksaker för de är inte speciellt intressanta här hemma.

Jag klagade ju på att hon var gnällig efter jul. Kanske berodde det på att en faslig massa kindtänder kikat ut. Hela munnen full nu. Det konstiga är att det är de där bak som kikat fram och sen är det ett hopp till dem där fram. Skönt att de är framme nu iaf och jag tror att de spelat in för det har blivit bättre hemma tycker jag.

Hon tar sig upp och ner själv nu i soffan utan att trilla. Hoppas jag har rätt i det för vi passar henne inte längre. Hon gillar att spela Beck & Bo på paddan och jag tror hon till sist har tröttnat på att kika på Babblarna. Hon får låna Arvids skol-iPad så nu har de en varsin i soffan om kvällarna. Den spelar hon på i ungefär 5 min innan hon börjar klättra runt i soffan istället och hjälper sina bröder med sina spel (vilket inte uppskattas). Lite skoj är det med dockorna och ibland kan hon få för sig att leka med aktivitetsleksakerna eller att stoppa saker i rätt hål-leksaker. Fast det är väldigt sällan. Hon är fortfarande vår lilla solstråle, men med en stor vilja och ett litet mått frustration. Älskade Elsa är vårt allt och lite till. ♥

En mössa på (så klart) och iPaden med Lollo & Bernie. Rätt sätt att njuta av semestern en kväll på hotellrummet.

Arvid tog detta foto av Elsa

En ny tid väntar

Så, nu är jag inte föräldraledig längre, utan drar på mig kavaj och finskorna om morgonarna istället för jeans och gympaskorna för dagislämning. Ett och ett halvt år hemma med finaste lilla Elsa har jag varit. En tuff tid och samtidigt en väldigt fin tid med vår minsting. Jag saknar det faktiskt redan, tiden hemma. Första halvåret av min mammaledighet var mamma sjuk och sen har jag burit på min sorg över att ha förlorat henne den övriga tiden. Det är tur att jag varit hemma och haft tid för mina tankar och min saknad. Kanske har just det att vara hemma gjort det tuffare vissa perioder, men det har nog samtidigt varit väldigt bra. Sorgen ligger nu som en tung bomull runt hjärtat. Den gör ont och fyller hela bröstet, men sorgen känns inte lika akut smärtsam som tidigare. Den tunga bomullen kommer nog alltid att ligga kvar där i bröstet. Lilla Elsa och familjen har verkligen hjälpt mig under den här tiden. Vad hade jag gjort utan dem? Elsas ovetskap om vad som hänt och vad vi förlorat. Hennes leenden som smittar av sig och hennes självklara sätt att leva i nuet. Det har verkligen lindrat.

Och livet går ju vidare, vare sig man är med på tåget eller inte. Ibland vill man dra i nödbromsen och ta paus. Ibland vill man istället gasa och kasta sig mot det nya. En sak som är säker är att nya utmaningar ständigt väntar i livet vare sig de är önskade, oväntade, skrämmande och sorgliga. Tyvärr är det så att livet inte alltid är enkelt och smärtfritt.

För mig är det alltså dags att ta sats in i jobbvärlden igen. Det känns bra helt enkelt. Det är dags nu. En ny tid i livet väntar och andra typer av utmaningar. Jag avverkade precis en konsultintervju och måste säga att det kändes helt ok att få vara lite nervös och få prestera när det gäller. Det är ju så att om vi klarar av det vi upplevde som utmanande så växer vi som människor.

Nu är Håkan pappaledig och redan efter en vecka blev det visst sportlov. Vilka hade missat att det ju är sportlov? Jo, vår familj så klart. Ingen fara på taket då Håkan ju är hemma, men det blev bara en vecka för barnen på skola och dagis. De får ju inte gå under loven så länge som Elsa är hemma. Vi har fått klart med inskolningsdatum och Elsa börjar den 27 april. 11/2 år är lilla damen då och jag tror hon kommer att klara det galant, även om hon är superledsen när jag lämnar huset på morgonen. Det går över lika fort och snart är hon väl en pappagris istället.

Hemresan från Thailand och sista dagarna

De sista dagarna blev härliga och alla var friska. Den stora händelsen var så klart förlovningen. Vi njöt av massage, lek på stranden och vid poolen. Jag hann bli frisk efter en förkylning och tränade något pass. Jag passade på att sola lite. Det har jag typ inte gjort på hela resan. Sånt finns inte tid för med tre små, som vill leka och bada hela dagarna och när Elsa sovit har vi ju nästan alltid prioriterat någon träning eller behandling.

Så var det dags för hemresa. Två flygningar. Första inrikes till Bangkok. Den fortskred utan problem. Vi tog ett snabbt matstopp i Bangkok i fall att det skulle bli lite mat på flyget. Flygningen gick ju bra trots allt. Men vad segt det är att flyga dagflygning hem. 11 h att fördriva med bebis. Det har gått 40 min och allt är frid och fröjd. Inga skrik eller trötta barn och så inser man att det är 10 h och 40 min kvar. Suck. Hon fick inte sova på golvet som vanligt enligt Thais bestämmelser, så man sitter ju som på nålar. Man kan inte röra sig och man får sjukt ont överallt. Elsa sov väl trots allt ca 4 h totalt av resan. Pojkarna sov sista tre timmarna.

Äntligen hemma och taxiresan kvar. Då blev så klart Arvid åksjuk och kräktes halvvägs hem. Han som aldrig varit åksjuk i hela sitt liv. Som tur var var vi riktigt redo och allt hamnade i en påse. Men ändå, så himla typiskt. Så äntligen hemma och jetlaggade som få. Det är ändå en ganska härlig känsla att kliva innanför dörren hemma. Huset luktar helt plötsligt som nytt och allt känns så rent och fräscht.

Nu är det onsdag och vi har ställt om hyffsat. Barnen sover hela nätterna, men vi är väldigt kvällströtta fortfarande. Snart så är vi nog på banan igen! Det är mindre skönt med det ogästvänliga vädret som var igår. Sån där kyla som går igenom kläderna fastän det inte är speciellt kallt ute egentligen. Jag n jobbar igen vilket känns ordentligt efter 1 1/2 år hemma och med jetlag. Kanske lite lite dålig planering på val av jobbstart med facit i hand. Börja måndagmorgon när vi landat i Sverige lördagkväll. Men nu är jag på gång! Mer om det i eget inlägg!

Förlovade ♥

Och så hände det! Min kära Håkan gick ner på knä. Tillsammans med våra tre barn, i solnedgången på stranden. Kan det bli vackrare än så?! Och så klart svarade jag ja! Ett par tårar fick det bestämt bli också. Det var den sista dagen på vår fina resa och bättre avslut än så kunde vi ju inte få. Vilken lycklig liten bubbla vi lever i! Jag älskar dig Håkan.

Han hade smygbokat en restaurang under dagen och vi njöt av god mat innan vi väldigt romantiskt avslutade den underbara kvällen med att hysteriskt panikpacka alla grejor tillsammans med trötta barn :). Taxin hemåt gick kl 08 morgonen efter och packningen för hemfärd var inte påbörjad överhuvudtaget när vi gick ner på stranden.

Så Kamala beach, fredagen den 13:e feb 2015, blir för evigt en dag att minnas för oss. Det tog alltså 9 år innan det äntligen hände. Det kan jag bortse ifrån en kärleksfull dag som denna.

Ett par härliga sista dagar kvar!

Olle är frisk! Känns så bra. Han leker för fullt och han har ätit både lunch och middag med aptit. Så nu njuter vi för fullo igen. Jag har en lätt förkylning som jag tror knådades fram under en lite väl tuff massage. Fast en lätt förkylning räknas nog inte i sammanhanget. Två dagar kvar av sol och bad nu. Känns att alla börjar sikta hemåt lite smått. Men än har vi inte checkat ut. Killarna vill göra sista aktiviteterna och schack singlade lite otippat upp som favorit. Så det väntar iaf imorgon och så simskola då förstås. Förutom det sedvanliga strandhänget, Fino-lunchen, massagen (?) och poolbadandet då förstås. Om jag känner mig bättre kanske det blir ngn sorts träning också.

 

Vi tar alltför många solnedgångsbilder som ni kanske märker. Här kommer dagens/kvällens skörd av bilder. Mysigt vi har det!

 

Skickat via Blogsy

Ledset mammahjärta. Inte mycket Olle kvar.

Olle har haft ett par väldigt tuffa dygn. Inte förrän ikväll tog han sina första tuggor. Vitt ris blev det första efter att bara ha ätit några chips på två dygn. Vätska har han druckit massor av idag. Igår var det svårare att få behålla även det. Han somnade ikväll med ett leende på läpparna då arvid och elsa busade för fullt här på hotellrummet, så det bådar gott för imorgon. Men så smal han är nu. Skinn och ben. Nu får vi hem och äta upp oss. Det gör så ont i mammahjärtat att se honom så nedstämd och det är vi som släpat med honom på alla dessa äventyr. Hoppas han tycker det varit värt det ändå.

Så dessa båda dagar har sett lite annorlunda ut. Vi har faktiskt varit ner på stranden ändå där olle legat och sovit i skuggan. På eftermiddagen har vi badat från vårt rum och olle har sovit inomhus under tiden. Vi har ju en egen liten trädgård med solstolar, parasoll, matbord och stolar att nyttja. Strax utanför ligger en av de 8 poolerna så det är bara att hoppa i när det behagar. Vi har ätit frukost och middagar i omgångar för att inte behöva ta med honom ut till restauranger i onödan. Luncherna har varit undantaget då han mest vilat i elsas vagn då vi andra ätit (inte elsa då för hon äter typ bara frukost här borta).

Så nu hoppas vi på några friska dagar innan hemresa på lördag. En riktig ljuspunkt är ju att arvid simmat sina första meter här på simskolan. När de blivit 10m ska han få välja ut någon fin present hemma. Han är så stolt över sig själv och det är även vi föräldrar så klart.

 

Skickat via Blogsy

Stackars Olle

Älskade Olle har blivit sämre ikväll. Vi som trodde att han var frisk då han ändå ätit. Men nu är han helt utslagen utan att gå in på detaljer. Stackars lilla vännen som har sån otur. Jag fick därmed inta min Massaman curry på rummet. Olle lade sig kl 20 och vi hoppas han repat sig tills imorgon. Tyckte väl att det var olikt Olle att somna när vi var nere för att se solnedgången innan middagen. Många styrkekramar från hela familjen.

Lite sjukdom och lite semestervardag

Oj. Dagarna rinner iväg! En vecka kvar nu. Med blandade känslor ger vi oss in i sista veckan. Det är fullt ös här. Vi har haft lite sjukdom, men det har gått fint ändå måste jag säga. Olle klagade över ett av sina ögon och ville ha både solhatt och glasögon på sig hela tiden då ljuset smärtade. Vi gick till läkaren på hotellet efter ett par dagar och de skickade oss vidare till ögonspecialist på sjukhuset. Det var tipp topp vård som vanligt här borta. De hittade ett pyttelitet sandkorn som fastnat på hornhinnan. Klart det gjorde ont! De tog bort det med en tops. Jag besparar er de läskiga bilderna håkan tog på ögat på videoskärmen. Ögon är läskiga! Vi har återbesök om ett par dagar, men olle har inte klagat sedan dess. Kanske lite bara när vi ger honom de ögondroppar han ska ha en vecka.

Förutom det fick han även en matförgiftning light samma kväll. Alltid olle som drabbas stackarn. Men han är en tuffing! En kräkning och feber på natten gjorde susen. Han har ätit i stort sett som vanligt sedan dess (han blev dålig igårkväll).

Annats njuter vi av dagarna här. Hotellet är i mesta laget för oss. Vi vill ha det enkelt javisst, men vi behöver inte alls ha det så stort det är här. Men det är mysigt ändå. Jag har också kännt av ngt i magen idag så undvek träning. Det blir många vackra bilder nere på stranden i solnedgången. Idag var vi inte ner då vi latade oss vid poolen ända till kl 18. Arvid gick för första gången på simskola här idag och kommer att gå 4 ggr till. De hade jätteskoj! Arvid har tränat simning med oss en hel del, men inte riktigt nått ända fram. Vi tänkte att de andra barnen och simlärarna kunde ge honom en skjuts framåt.

Vi äter alla våra luncher på restaurang Fino nere vid stranden efter vårt förmiddagshäng på stranden. De är jättetrevliga där och maten är superbra! Sen knallar vi upp till poolerna som tyvärr inte ligger i direkt anslutning till stranden. Vårt rum ligger också där. Där blir det bad och lek ända till kvällen. Vi vuxna har besökt gymmet en del också. Pojkarna går inomhus på miniland och leker nästan varje dag. De har mängder med smålego, duplo, småbilar, tecknat, pyssel, bilmattor m.m. Det är välbehövligt med en paus från solen ibland. Det var kort från oss!

Killarna visade sig gilla schack!

Innan läkarbesöket

Efter läkarbesöket

Elsa fick låna en dansande katt igår på middagen. Ni från söderkulla, tänk er den sjungande fisken...

Kvällshäng på rummet

Elsa tittar på show

Arvid fick fota oss. Vem behöver selfiepinnarna de säljer på stranden!?

Foton från min morgonpromenad

 

Skickat via Blogsy