Före och efter - the rug

Gamla lurviga mattan har tagit plats i sovrummet. Härligt skön att sätta fötterna på en kylig morgon.

Det fick bli en keeper. Matta Lohals från Ikea.

Det här med nya tider är inte min grej

Snark. Så var det dags att skruva om den där klockan igen. Barnen vaknade sent på söndagen vilket kanske inte var så bra. Därmed somnade de lite senare än vanligt igår kväll och så även jag. Det hade väl gått vägen om jag och Håkan fått sova inatt, men icke. Elsa har härjat HELA natten. Superledsen ungefär en gång i kvarten. Hon har varit krasslig hela helgen och nu överväger jag faktiskt att hon fått öroninflammation för andra gången i sitt liv. Något gör väldigt ont för henne, febern ger inte med sig och nu har ju hon haft förkylningen bra länge och faktiskt hjälper inte alvedon heller mot det som nu gör ont.

Det sega är att på vår läkarmottagning finns det aldrig tider samma dag utan man måste åka till läkarmottagningen och ta en nr-lapp kl 08 vilket inte lirar med våra dagistider direkt. Funderar faktiskt på att byta läkare bara för det. Hur smidigt vore det inte om man kunde ringa och boka in sin tid och få sin tid på 5 min som ju är det enda man behöver?

Nåväl. Med det sagt så är jag mer mör en levande idag. Klockan ringde 06.20 (05.20 gammal tid) och jag fick väl ett par timmars sömn iaf. Det slutade med att Elsa fick sova mellan oss för första gången sedan hon bytte rum. Eller för första gången på evigheter faktiskt. Som tur är kunde Håkan och Elsa sova vidare i morse och jag tog Arvid till skolan. Olle sysselsatte sig med TMNT i morse och det är han ju mer än nöjd med.

Det får bestämt bli ett kvällsbesök hos jourläkaren i Täby som har öppet på kvällstid och alltid har tider för att reda ut stackars Elsas bekymmer.

Några tankar om vårt nya hus

Det känns så spännande med det nya huset. Visst känns det lite konstigt att flytta från vårt hus där barnen vuxit upp. Vi hann ju precis flytta in innan Arvid kom till världen. Det blir så klart speciellt att promenera förbi gamla huset med barnen, men vi kommer att få det så bra i det nya. Det kommer att bli en massa nya barn och grannar att lära känna och de vi redan känner kommer vi bara att ha ett par hundra meter till för att träffa. Längst in på gatan ligger vår pärla som ni ser. Här är benämningen nr 24, men det kommer att vara gatunr 12 när vi flyttar in.

Vi längtar så efter att lämna 8:an och starta ett ny fas i våra liv på 12:an. Som ni ser angränsar vårt hus mot skogen. Vi velade litegranna då gräsmattan antagligen kommer att vara mindre vid det nya huset än idag, men tänker att det helt enkelt kommer att leda till att andra typer av lekar. Ute till skogs. Det blir toppen för barnen! Tomten är totalt större än idag, men är till stor del mer av naturtomt. Detta är alltså vad vi tror. Man köper ju lite av grisen i säcken när tomten idag ligger på en liten bergsknalle och hela området i framtiden kommer att vara helt plant. Man måste våga för att vinna som man brukar säga.

Hänt sedan sist

Ja, vad händer här hemma? Som alla andra i det här landet (typ) har vi varit krassliga. Eller alla utom jag och Olle kan vi väl säga. Håkan hade sitt värsta i helgen och är idag onsdag fortfarande inte helt ok. Elsas förkylning bröt loss idag och vi räknar med en körig natt då hon hostar en massa och är blöt i hela ansiktet av diverse kroppsvätskor från näsa, ögon och mun. Arvid stackarn blev sjuk igår och han var så där riktigt känslig innan vi insåg att han ju faktiskt gick runt med feber på 39,6 grader. Likaså idag. Olle har faktiskt klarat sig och jag med. Peppar, peppar!

Tur är väl det för jag har avverkat några riktiga långkörardagar på jobbet och som det börjat hända grejor. Leveranser på gång. Och visst blev jag inslängd på att jobba en vända Boden i april. Ska definitivt försöka träffa fina släkten då.

Eftersom jag hållit mig frisk har jag trummat på med träningen, men just ikväll orkade jag mig inte iväg. Att ha sjuk Elsa en kväll efter en lång arbetsdag och ett par nätter med dålig sömn tog luften ur mig lite. Nya tag imorgon. Sugen på ett riktigt gympass imorgon. Vem hakar?!

Eftersom Håkan var sjuk i helgen blev det inte så många äventyr. Jag tog med killarna till simhallen i lördags och i söndags åkte jag och killarna på shoppingrunda till Barkarby. Den tanken var vi inte ensamma om. Galet med folk. Gick typ inte att komma in i Ikea-restaurangen. Effektiv shopping fick det bli. Gjorde nog bl.a. det snabbaste cykelköpet i världshistorien, men vad bra det blev! Och försäljaren var nog nöjd han med. Det hjälper att göra research innan man åker hemifrån. Det var bara att välja färg kvar och att provköra förstås. Arvid blev uppgraderad och han är så nöjd med sin fina racer. Vi har redan tagit den till skolan ett par dagar innan han blev sjuk. Så klart spontanshoppade jag även en matta, men blev nog inte helt nöjd. Eller blev jag det? tanken var att mjuka upp det grå med mer naturfärger. Den stora tjocka mattan har tagit plats i sovrummet där den passar så bra. Så oavsett behöver vi en matta. En slätvävd. Kom med tips! Kanske en mönstrad ändå i vita och gråa toner?

Bilder från helgen:

Några bilder från nya delen på gymmet. Ett fint café skymtar där bak även om jag inte förstår vem som sätter sig och tar en latte under träningspasset? Ja, även om den bara kostar 10 kr. 

Det ska bli någon sorts hinderbana där uppe. Ska bli skoj att se när den är klar. 

Snön kom tillbaka och Elsa som älskar att vara ute och leka tog det med ro.

Nya racern

Nya mattan. Tanken är även att komplettera med ett par tavlor i ek till höger, men jag är inte riktigt övertygad än.

På väg till skolan i måndags

Det är din dag idag älskade mamma

För ett år sen fanns du fortfarande med oss. Med barnen. Med mig. Vi firade dig. Det var din 65-årsdag. Det var så fint att alla var där. Du kämpade för att kunna vara med oss. Det kändes så bra att vi fick den dagen tillsammans med dig och jag kommer att ta med mig den dagen hela mitt liv. Jag vet att den betydde mycket för dig med.

Vårt sista foto tillsammans togs. Jag känner fortfarande hur du sitter bredvid mig i soffan den dagen. En månad senare har du farit vidare. Vidare till nästa hamn. Vår hamn blev så tom där vi lämnades kvar utan dig. Vi står där vid kajkanten och ser ut över vattnet. Vi vet inte vart vi ska vända oss. Vi står kvar där och ser villrådigt ut över de öppna vattnen. Ditt skepp har sedan länge försvunnit över horisonten. Du har farit vidare och vi måste vända oss om. Vi måste motvilligt lämna kajkanten och gå vidare. Det är med tunga steg vi fortsätter, kanske blir stegen lättare framöver.

Vårarna kommer för alltid kännas vemodiga. Det är kampens månader. Kampen mot sjukdomen, mot förtvivlan, mot sorgen. När jag lutar mig tillbaka i de nyuttagna utemöblerna för att känna vårens solstrålar mot min kind. Ja, då det kommer alltid att finnas en smärta där. Smärtan över att du inte får känna solens värme mot din hud igen. Jag saknar dig älskade mamma. Idag tänder vi ett ljus för dig och jag ska köpa fina blommor att ha här hemma, blommor som jag vet att du skulle älskat. Idag skulle du ha fyllt 66 år. Du finns alltid här bland oss. Med oss.

Omstruktureringsresultat

Vilka barn vi har! Jag måste ta mig för pannan ibland. De är så duktiga på att bara finna sig i alla nya situationer de kommer i. "Jaha. Nytt rum. Ok. Då sover vi väl här istället." Inget knussel. Bara en spänd förväntan med pirriga magar innan sänggång. ALLA barnen sov hela natten första natten i sina nya rum. Måste säga att jag är imponerad. Elsa vaknade när jag duschade i morse kl 07. Så min oro för att det skulle bli en intresseant natt var helt obefogad. Med en lite pessimistisk klang på intressant.

Nu återstår alltså att snygga till rummen lite till så känns omstruktureringen fulländad. Killarnas väggar blev lite kala, sänglampor har vi inte monterat än och den fina hyllan med böcker får nog Elsa ta över till sitt rum. Den måste bara skruvas upp först. Så lite trix kvar.

Killmaffian tuggar lördagsgodis hemma hos morbror

Grattis fina farmor!

Hipp, hipp, hurra för fina farmor som fyller år idag! Vi hoppas du blir fint uppvaktad och vilket härligt vårväder du fick på födelsedagen! Kramar från oss

Flitens lampa lyser

Vilken magisk helg det varit! Solen har verkligen skämt bort oss med en massa härliga timmar. Tänk att det bara är mitten av mars än. Helt underbart. Så eftersom grannarnas hoppmattor redan börjat poppa upp som små svampar har ju barnen tjatat så över att vi ska montera vår. Så vi gjorde slag i saken igår och skruvade hela förmiddagen. Det är ju så roligt att Elsa nu också är med oss ute och knatar runt. Upp och ner från altanen. Kasta bollar. Ligger och sprattlar hjälplöst i gräset. Hon älskar det lilla huset och plingar på klockan. Så vi fick nästan hela hoppmattan skruvad innan Elsas sovning. Tänk vad lätt det går att få saker fixade nu när barnen börjar bli större.

Inte nog med hoppmattan. Idag kavlade vi upp armarna och omstrukturerade hela övervåningen. Den övre delen av våningssängen blev monterad i Arvids rum. Vi bäddade om sängarna (måste medge att det inte är det smidigaste att bädda våningssängar). Vi lyfte av två dörrar för att flytta Elsas säng in i Olles gamla rum och lyfte så klart tillbaka dem igen sen. Vi möblerade om Elsas nya rum och monterade även ner en del grejor från Arvids väggar för att få plats med våningssängen. Flitens lampa lyser. Vi mäktade inte med att måla om som vi tänkt göra och vi väntar med det ett tag tills det blir närmare husförsäljning.

Just nu sover alla tre fint i sina nya rum. Pojkarna somnade på 5 min efter mina förmaningar om  att det är förbjudet att busa. Vi har nog drillat dem för hårt. Haha! Elsa somnade på ungefär 1 min efter jag lagt henne i hennes nya rum, så det bådar gott inför natten. Det är lite mycket grejor och leksaker på liten yta nu kan jag medge och framförallt Elsas nya rum behöver rensas ut lite. Men vi har ju ett nytt hus på gång så snart har vi tonvis med plats för leksaker. ;) Duktiga vi varit. Skönt att komma till skott med sånt vi tänkt göra så länge. Elsa behövde verkligen eget rum då hon sovit så bra på sistone. Peppar, peppar.

Tänk att vi från och med nu aldrig kommer att ha barn sovandes i vårt rum längre. Vad tomt det blev i vårt sovrum utan spjälsängen där vid fotändan. Men vi ska nog klara oss. Och vad skönt att slippa smyga mer! Nya tider väntar.

Barnen framför Lets Dance i fredags.

Det har hoppats hela helgen.

Piff och puff

Fin krokus har kommit fram på tomten. Klappar mig själv på axeln att jag planterade i höstas.

Killarna provlåg sängarna tidigare under dagen

Vi är med hus!

Vi är med hus! Underbart är känslan. I juni 2016 går flyttlasset preliminärt. Det går inte långt utan bara några hundra meter till vår nya pärla. JM bygger och vi hade väl gett upp allt hopp om att få ett av husen (eller snarare ett av de hus vi ville ha). Och tänk! Vi fick ett. Bara så där ringde mäklaren i slutet av veckan och erbjöd oss vårt andrahandsval. Det blir lite större än idag och det kommer att rymma ett till sovrum, STORT vardagsrum, större tvättstuga (det jag går igång på mest). Läget blir grymt. Längst in på återvändsgata och skogen som granne åt ena hållet. Så ni förstår väl att vi är nöjda. Och vilken lätt flytt det blir då vi har över ett år på oss att göra oss av med vår kära nr 8:a. Vi går som på små moln och har nog inte riktigt förstått det än. Det har ju iofs inte gått så lång tid då vi skrev på igår eftermiddag.

Vi åkte raka vägen till bror i Solna och firade med lite rosa bubbel och fantastiskt goda hemlagade pizzor (ge oss receptet bums!). Vi tänkte rocka loss med en spelkväll, men helt plöstligt kräktes Elsa så vi gav upp den tanken (ber om ursäkt för alla olägenheter kära ni). Hon satte nog bara vällingen fel för hon har varit som vanligt sedan dess. Skumt! Men lite firande hann det bli innan och jag vaknade minsann lite småbakis i morse. Vi är med hus! Jippie!

Vår pärla på 156 kvm. Vårt hus kommer dock att vara svart. 

Riktigt gott rosébubbel som jag kan rekommendera till sommaren

Skön träningsvåg

Dagarna ramlar på nu när jag jobbar. Det blir träning nästan varje kväll när barnen lagt sig. Därav inte mycket tid för bloggande och stackars Håkan blir utan tid han med. Men träningen flyter på i alla fall! :) Har ett grymt flow just nu. Det blir en vilodag ibland och ibland blir det ett härligt yogapass för att ta en lugn dag.

Det är skoj när man känner att träningen går framåt. Ikväll bytte jag dock om, men kom aldrig iväg av olika anledningar (förhoppningsvis goda anledningar. Vi får se). Det blir det mesta inom träningsväg för min del. Jag har dock fått upp ögonen för crossfit rejält. Det är ju kort och intensiv träning (beroende vad det är för pass) och det passar verkligen min livsstil just nu. Jag har inte överdrivet många timmar över i veckan och träningen ska ju både vara kul och kunna passa in i vardagen. Det är verkligen utanför comfort zone när man bokar in sig på crossfitpassen. Man vet att det kommer att göra ont. Det kommer att vara sjukt jobbigt. Folk ser sjukt bitiga ut när de väntar utanför salen. De har uppdragna strumpor (hör visst till när man tränar crossfit. Haha). Men vilken känsla när man sen går ut från passet och klarade av det och gärna på utsatt tid om det innebar det!

Jag gick på moln ut från förra passet och glömde kvar alla mina grejor i salen. De känner igen mig där nu så de ringde från gymmet för att meddela min slarvighet. Haha. Kommer definitivt att träna mycket mer av denna typen träning framöver. Ok. De har en massa konstigheter för sig, som jag kanske aldrig kommer att kunna göra. Läs T2B (Toe to bar. Hänga i en stång och dra upp tårna till händerna. Inte en gång utan hur många ggr som helst). Ja, jag är livrädd för boxjumps (när vänjer man sig?). Hörnen på de där lådorna ser sjukt vassa ut och alla inbitna visar stolt upp sina ärr på smalbenen. Hmm. Me not like. Well, well. Jag får välja ut russinen ur kakan och köra de pass som passar. De går ju varje dag så något i veckan borde kunna falla fröken Lind i smaken. Jag känner mig stark fast vågen har börjat gå uppåt litegrann. Antar att jag lägger på mig muskler (hoppas det iaf)? Tycker muskler är snyggt och vågen är ju inte hela sanningen sägs det. Rider snarare vidare på den sköna träningsvågen jag fastnat på just nu än att orka oroa mig över det.

Första jobbveckorna avklarade - behövlig (?) återhämtning på Söderkulla

Två arbetsveckor är avklarade och det har verkligen varit en mjukstart. En helt ok start med tanke på att jag verkligen behövde ta det lugnt, men nu har kroppen ställt om och snart vill jag hoppa på ett utmanande uppdrag. Får se vilket det blir. Med två veckor hemma så började barnen fråga om när ska vi egentligen åka till farmor och farfar. Sagt och gjort vi packade ihop och åkte dit förra fredagen. Nästan alla lammen har ju kommit nu och 50 st krabater har hittills sett dagens ljus. Elsa har ju börjat röra sig för egen maskin utomhus och testade att spatsera runt lite i fårhuset. Läskigt och spännande! Och så söta de är! Underbara helt enkelt. Speciellt den lilla med spräckligt huvud. Galet söt!

Hugo jagade upp Arvid på altanen och några tårar bröt fram. Hugo fick därmed vara instängd resten av helgen under de tider vi var ute på gården. Josefin är desto mysigare och lägger sig bredvid Olle för att han ska klappa henne och det är minsann bara Olle som duger. Tänk vad djur kan vara roliga ibland. Stackars Hugo ser istället killarna som värsta hotet för hans fina revir.

Det är dock så sorgligt för Figge, finaste av alla katter, är dålig. Hans bakben hänger inte riktigt med längre och han kan inte längre hoppa upp och ner från möbler. 14 år gammal och fortfarande så fin. Han är verkligen världens snällaste katt och kommer att vara så saknad nu när han snart får besöka katthimmlen. Försökte förklara för pojkarna att Figge antagligen inte kommer att vara med oss nästa gång, men det är svårt för dem att ta in. Jag kelades extra med honom och hoppas det inte var sista gången. Detta är det värsta med att ha djur. Det är så jobbigt att säga hej då och det känns alltid som det är alldeles för tidigt. :(

Men vi hade ändå en fin helg och vi var ute i skogen och kikade på vildsvinens framfart. De härjar och bökar bara ett par hundra meter bakom huset. Diana har även sett sitt första vildsvin. Vi spanade in den mäktiga björken som fällts och det blev ju en toppenfin sittplats uppe på ladugårdsväggen och vårsolen har börjat värma fint där redan. Som vanligt fick vi supergod mat och jag tjockade på mig ngt kilo. En powerwalk blev det iaf med Valle som plåster på såren. Härligt när solen värmer gott! I skuggan blev det dock snabbt bitande kallt. Nästa gång är det påsk och då räknar jag med utomhusfika för då ska banne mig våren ha tagit över helt. Tack för en underbar helg! Förlåt om vi smittade er med diverse bakterier på köpet....

Elsa börjar uppskatta djuren mer och mer. Nu är de inte bara läskiga!

9 små kycklingar har kommit och bor i tvättstugan tills det blivit lite varmare ute.

Uffe hade gallrat lite sly. ;)

Powerwalk med Valle

Josefin myser med Håkan

Tomt i burken!

Olle testar tuggummi för första gången. En milsten i livet! Arvid vägrade så klart testa. :)

Pappas gamla tekniklego har plockats fram. Gissa om det blev populärt!

Puss på dig Figge!

Ett gäng superhjältar på besök

Superhjältarna var inte mindre än Olles kalaskompisar (främst kusiner). Vi hade 4-årskalas idag. Denna underbara vårdag. Förmiddagen spenderade vi utomhus med cykling, sparkcykling, kompislek, fönsterputsning, cykelfixning m.m. Det blev lite väl länge ute i det härliga vädret då det blev tajt med kalasfixet sen. Vi hann precis kan man säga. :) Men vad underbart det är att våren nu är här på riktigt! 16 härliga grader på termometern idag. Nästan så vi kunde ha bjudit på fikat utomhus om vi förberett för det.

Olle hade önskat Spindelmannenkalas, men kände att det var lite smalt tema. Utökade till superhjältekalas och det kom en massa varianter på superhjältar. Sötnosar. Olle var Hulken och Arvid spindelmannen. Det var en lagom skara barn bjudna då även släkten var bjuden. Två flugor i en smäll. Blev nog alldeles lagom då alla lekte så fint hela kalset. Ok. Lite tjo och tjim blev det när hela ligan valde att leka nere med alla oss andra. Som det ska vara på kalas! Olle var mer än nöjd över tillställningen. Tack snälla för all uppvaktning och fina presenter!

Hela ligan

Hulken blåste ut ljusen

Tjejhörnan

Tjejkusinerna lekte fint. Elsa var så snäll och gav alla lekisar till Inez.

Charlotte agerade lekledare. Bonus att även Maja kom förbi då hon var på ett annat kalas innan.

Från Olles födelsedag

Älskade Olle 4 år!

Du ditt lilla godbit. Du som är full av bus och energi för en hel skolklass. Du fyller vår familj med en massa glädje. Ibland går det lite vilt till, som igår när du råkade busa lite väl oigenomtänkt med lilla Elsa. Resultatet ett skrapsår på hennes kind. Ibland går det väldigt lugnt till, som när du kryper ner under filten i soffan och vill att jag ska kura där med dig. Kärleken.

Det är fyra år sedan du kom ut ur magen med all hast. Väntan var lång. Snön låg meterhög ute och du ville aldrig komma ut. Vad tungt det var med den stora magen och 11 långa dagar väntade vi. Vi längtade ju efter dig och du valde att ligga kvar och gosa i magen istället. Busunge! Men ut kom du ju där mitt i natten och det blev kärlek vid första ögonkastet!

Allt ska provas. Gärna i all hast. Vi får ibland bromsa lite, men det är ändå härligt att du har den inställningen. Att lära är livet! Och livet lever man bara en gång. Det ger oss föräldrar lite gråa hår ibland, men det hör väl föräldraskapet till. Mitt i all din energi är du en lite blyg kille, som gärna tittar ner i marken om någon känd eller okänd person är lite för pratsugen. Du går genom livet med glimten och buset glimmandes i ögonen. Härliga du och så glada är vi över de 4 år vi hittills fått. Många år är att vänta. Vi älskar dig Olle-Bolle!

Han blev uppvaktad på sängen idag med paket. Tyvärr hann han ju vakna innan vi tog oss in. Han som vi brukar få väcka varje morgon. Han var supernöjd över sitt Brio Builder-set, pussel med Jake och piraterna, en gigantisk vattenpistol, en liten legogubbe och nya barnböcker (överlycklig då jag bl.a. hittade en ny på rean med samma författare och illustratör som Gruffalon).

Vår fina 4-åring!

Syskonkärlek. Finaste teckningen från storebror!