Om vår Elsa

Tänkte skriva ner några ord om lilla Elsa-Pelsa. Är så roligt att läsa sen när de blir större och tiden går ju så fort och så mycket händer med de små.

Elsa har åter blivit en glad bebis efter vår förkylning. En lättflörtad tjej och storebrorsorna älskar ju att busa med henne. Speciellt Olle som inte kan låta henne vara i fred när vi sitter vid matbordet. Tror jag får säga till honom 30 ggr under en måltid att han inte ska busa med Elsa.

Det är nog dags att sluta amma för hennes första tand tittade ut i början av veckan. Den första tanden är ju speciell. Tänk, nu är hon inte längre tandlös. Den kikade ut i nedre käken till vänster. Det är nog fler på gång vad jag kan se.

Hennes måltider ser ut ungefär så här: Gröt till frukost och lite amning innan förmiddagsluren, till lunch ca en halv stor burk med Hipps ekologiska mat (vi har kompromissat lite och kör bara ekologiskt istället för att laga eget). Frukt gillar hon inte. Till mellis blir det oftast en flaska ersättning och efter eftermiddagsluren blir det lite gröt eller mat en gång till. Sen försöker jag trycka i henne lite majsvälling innan hon somnar.

Bild från första utemiddagen i år (ett par veckor sedan)

Sömnen har väl mer att önska, men inte konstigt med alla sjukdomar som varit. Hon somnar i alla fall i sin egen säng på ca 5-10 min. Jag brukar ligga i vår säng och stoppa i nappen ett par ggr innan hon knoppar in. Så det är jättesmidigt. Under kvällarna sover hon riktigt fint och vi behöver nästan aldrig titta till henne innan vi lägger oss. Sen vaknar hon oftast någon gång mellan 24 och 03. Sedan är det ganska ryckig sömn efter det mellan oss. Då blir det en del amning. Inatt hostade hon en massa mellan 03 och 04. Efter 05 brukar det vara lugn sömn innan hon vaknar mellan 6.30 och 7. Det är rutiner iaf även om de gärna får bli bättre. Om hennes hosta ger med sig och alla tänder behagar kika ut tror jag faktiskt hon kommer att börja sova riktigt bra snart. Det är en förhoppning jag har.

Sovande sjuk Elsa med "Lilla pip", ett nytillskott på Söderkulla

Dagarna är nästan oförskämt lätta. Hon sover två långa stunder på ca 2h vardera. Så då hinner man ju alltid göra sånt som måste fixas och jag hinner med pojkarna med. Det är bara att lägga henne i vagnen med nappen och så sover hon på två röda. När hon är vaken är hon nöjd och glad och kan hänga med brorsorna och titta på vad de gör.

Finaste godbiten i gymmet.

(gymmet har vi precis avvecklat)

 

Hon gillar att hänga runt. Här med farbror Roger.

Snorig värre just nu. Antar att hennes tandsprickning inte hjälper till.

Elsa spanar på bröderna när de leker.

Hon förflyttar sig lite på golvet, men det är inte kontrollerat. Hon snurrar obehindrat och sitter fortfarande inte utan stöd. Favoritsysselsättningen hemma är nog gåstolen just nu.

Två favoriter. Gåstolen och tvättmaskinen.

Vi var och kollade upp hennes öron på ÖNH-mottagningen i Täby. De såg jättefina ut så just nu är det inga bekymmer med hennes öron och allt ser bra ut inför framtiden. De kollar upp så att inget hänger kvar för att hennes språkutveckling inte ska påverkas. Dock så sa de att det finns risk för att hon är ett "öronbarn" då hon fick öroninflammation vid så tidig ålder.

Allt runt omkring

Som om vi inte haft vår beskärda del av sjukdomar den här våren så blev ju Elsa sjuk igen i torsdags för en vecka sedan. Hon var lite gnällig när jag packade inför begravningen och när vi kom fram till farmor och farfar var febern på 39,6. Så himla typiskt. På morgonen för begravningen var hon lika risig och ett riktigt gnällpiller. Hon skulle ha följt med, men vi fick lämna kvar henne. Det var ett riktigt bra val för min del. Jag kunde fokusera helt och hållet på mamma hela dagen. Både under ceremonin och under minnestunden efteråt. Elsa skulle inte ha varit med ceremonin iofs, men minnesstunden hade inte blivit fin för någon om vi haft lilla sjuka Elsa med.

Under minnesstunden bjöds det på tårtor och några tal hölls bl.a. från kommunalrådet. Det var fint att se så många bekanta ansikten. Ansikten som följt mamma genom livet. Nu sorgsna ansikten, men det var ändå en lättsam stämning och många fina minnen delades oss emellan. 

Närmsta släkten träffades sedan hemma hos Stefan och åt god catering. Det är inte så ofta vi ses nuförtiden och det var fint att träffa både kusiner, mostrar och morbröder som det var så längesen jag såg. Det var en varm dag och vi kunde sitta ute och umgås. Vi fick med oss gott surdegsbröd från kusinens surdegsbageri i Gävle och en hel jordgubbstårta snodde vi med oss med. De njöt vi av på Söderkulla under helgen.

Hos Stefan 

(jag i en alldeles för stor topp ser jag nu)

Fina släkten

Det var första gången vi lämnade bort Elsa. Vi kom tillbaka på kvällen och det hade ju så klart gått jättebra. Farmor och farfar fick testa livet som småbarnsföräldrar till tre barn. Tur att farbror Göran bor där hemma nu och höll låda med killarna hela dagen. Han var nog mer trött än dem när dagen var slut. Jag var också trött. Jag hade också en analkande förkylning och den gjorde sig påmind när jag lät mig slappna av och känna efter. Nu torsdagen efter är vi friska igen. Det skulle vara toppen om vi kunde få vara det ett tag nu så vi hinner återhämta oss. Både jag och Elsa är värda det efter allt som varit. 

Helgen efter begravningen njöt vi av värmen på Söderkulla. Det var en fantastisk sommarhelg. Killarna njöt av allt att göra. Jag och Elsa försökte kurera oss. Uffe och Diana hjälpte till massor och bjöd på fantastisk mat som vanligt. Höjdpunkten var kanske när den stora sorken sprang över min bara fot. Jag bjöd på show då kan jag meddela.

En vacker dag. Vacker precis som du.

Så kom dagen. Den jag bävat för. För att jag inte skulle orka med. För hur orkar man säga hej då till sin älskade mamma? En mamma som älskat mig och ställt upp för mig i alla väder. Hon som jag kunde prata med om stort och smått, fråga om råd, ge råd till, få hjälp av, ge hjälp till, delat så många kramar och skratt med. Hon. Min mamma. Det var henne vi skulle säga hej då till den där underbart vackra sommardagen.

Det var många som kom. Fler än vad som fick plats i det vackra kapellet. Vi i familjen, släkten och så många fina vänner. Så vissa fick stå. Själv satt jag där längst fram med mina nära och kära. Det var en borglig begravning. Den första jag varit på och den första jag behövt vara med och anordna. Det var vackert. Precis som mamma var. Monica, som pratade, var fantastisk och hon berättade om mamma och hennes liv på ett sånt fint sätt. Musiken vi valt blev fin, men det var ändå mammas val av låt som kändes mest. Rakt in i hjärtat. Så många vackra blommor och ärligt så glömde jag att läsa vilka vissa av dem var från. Alla lade sina blommor under kistan och mamma fick vila på en bädd av blommor. Hon vilade där i solen som lös in.

Det kom så många tårar. Tårar för alla vackra minnen vi har och de vackra minnen vi aldrig fick uppleva. För den tid tillsammans vi haft och den tid vi istället får leva med saknaden. För att våra fina barn inte har kvar sin älskade mormor och farmor. Jag lämnade Arvids armband till mormor. Han hade gjort det tidigare, men jag hann aldrig lämna det.

Det är så många som älskar dig mamma och det sas så många vackra ord om dig. Jag hoppas alla har delat med sig av dem till dig redan innan det var dags för dig att lämna oss. Jag tror ditt avsked blev precis som du önskat dig. Sov gott mamma. Du är så saknad.

Tack alla som gjorde mammas dag till en sån vacker och kärleksfull dag!

Många känslor

Det är mycket som rivs upp just nu. Det väntar begravning imorgon i Sandviken. Det ska bli så fint att få säga hej då till mamma och samtidigt så otroligt sorgligt. Hon är ju så saknad. Det ska bli fint att träffa all släkt och alla hennes fina vänner. Hon kommer att få ett vackert hej då en vacker sommardag.

Det känns inte lättare av att det är mors dag på söndag och jag önskar ju så att jag med hade en mamma att få fira. Jag får istället fira att jag har haft världens finaste mamma för det är ju inte alla som har haft det. Vi får även fira att jag är mamma till världens finaste barn och Håkans fina mamma har vi också all anledning att fira. Världens bästa farmor.

Utöver alla mina känslor kring mamma så får jag sedan flera tunga besked efter varandra känns det som. Och nu går mina tankar till min fina fina vän. Vi håller tummarna för dig och din familj. ♥

Ja, det är ju så livet. Upp och ner. Lycka och sorg. Medgång och motgång. Det är verkligen tvära kast i mitt liv på den fronten. Den totala lyckan över min fina familj och samtidigt den enorma sorg jag känner. Skratt ena stunden och tårar den andra. Det är väl så man känner att man lever livet fullt ut och lyckan blir ju så mycket mer värd nu.

Nu ska jag samla krafter för imorgon och tyvärr är ju så klart lilltösen sjuk igen med snor och hosta, så sömn på nattetid lär det inte bli tal om. Vi får hoppas att hon känner sig kryare imorgon och orkar charmas med alla släktingar som vill hälsa på henne.

Ge alla era mammor en stor kram på söndag!

Inskolning på 6-års

Det var en spännande dag igår. Tyckte vi föräldrar iaf. Våra små (stora) var förväntansfulla, men speciellt nytt och spännande var det kanske inte. Arvids förskola ligger i samma lokaler som hans förskoleklass ska gå i. Han byter bara flygel till hösten. Fast igår fick vi ju träffa alla hans kamrater. En härlig grupp verkar det som. Fröken var underbar det lilla jag hann prata med henne och likaså hennes coworker. En rivig kvinna med stort hjärta. Barnen kommer att älska henne. Alla orosmoln som ev har funnits är som bortblåsta!

Vi hönsiga föräldrar var så måna om att barnen små skulle känna sig varma i kläderna, men de var nog varmare i kläderna än vi föräldrar. Det är inte lätt att släppa taget om dem. Våra godbitar och ljus i livet! Vi stora fick snällt sitta utanför klassrummet och dricka kaffe om vi ville (alt. gå hem igen). Hann surra en del med lite bekanta ansikten och vips så var det dags att spana in gården och lekparken tillsammans med barnen.

Arvid sa flera gånger att det var roligt att besöka skolan på kvällen. Allt känns därmed fint inför hösten. Önskar att jag kunde dela med mig av mina känslor och tankar till mamma som ju så sett fram emot att följa barnen i skolan, lärare som hon var. Älskade mamma, Arvid kommer att få det toppen i sin klass!

Vår sötnöt

Det här lilla knytet (som egentligen inte är ett lite knyte längre) förgyller mitt liv så. Hon gör mig alldeles varm inombords. Kärleken svämmar över i bröstet. 7 månader imorgon.

Och om hon kan sitta? Vi "glömmer bort" att testa sånt här hemma. Hon är så nöjd att gå runt i gåstolen, sitta i Ikea-stolen och hoppa i sin hoppgunga så då blir det inte av på samma sätt att sitta med henne på golvet. Jag vet, världens sämsta förälder. :) Så vi kom ju på att vi skulle testa hennes sittkunskaper här om dagen. Slutsatsen blev att hon sitter alldeles utmärkt med stöd runt sig. Hon kan parera ganska bra när hon tappar balansen. I alla fall ett par gånger. Sen trillar hon ner på mattan.

Grattis moffa!!!

Många grattiskramar återigen från oss i Vallis!

Sommar! ♥

Sommar i stan

Värmen började smyga in över Stockholm igår. Så härligt! Nu har jag sommarkänslor i hela kroppen. Jag satte mig i solstolen på baksidan idag. Första gången den här våren. Den har varit galet intensiv på alla möjliga sätt. Igår var jag också ute och gottade mig i solen, men då inne i stan. Träffade min fina vän som ju också har en oktoberbebis. Det är så rogivande att bara kunna hänga på samma villkor. Lunchdater i all ära, men mammadater är faktiskt strået vassare.

Vi inledde dagen med att promenera längs med Södermälarstrand och jag fick lite nostalgikänslor från mina dagar uppe vid Skärmarbrink. Det var ju där jag bodde innan jag flyttade ihop med mr norr om stan. Då var det många och långa promenader just här. Vi knatade tillbaka till söder och jag bjöds på typ världens godaste sallad hemma hos henne. Vi hann prata en massa medan vi kunde njuta för fullt av våra fina bebisar. Sedan tuffade vi ut i det fina vädret igen för lite promenad och avrundade eftermiddagen i värsta hipsterandan på Nytorget. Vi köpte med oss lite gott från Urban Deli och avnjöt på en parkbänk. Receptet på en solig och mysig dag.

Det var ju extra avslappnat eftersom min fina karl stuffade till förskolan och hämtade så slapp jag passa en enda tid den här dagen. Jag kom hem till glada barn och vi fortsatte att njuta av solen och jag fick en massa träning då jag kutade efter Arvid ett bra tag när han cyklade på gatan. Han vill fortfarande att man ska vara med och passa och då ställer vi så gärna upp. Efter en aktiv dag och god lasagnemiddag så blev det soffläge framför House of Cards. Ny serie vi dragit igång här hemma. Betyget bra, men måste säga att jag har svårt att hänga med i politiksnacket ibland.

Världens godaste sallad

Lite gotta från Urban Deli. To die for!

Du är saknad

Älskade mamma, nu har det gått en månad. Det är som om du aldrig lämnat oss. Jag hör fortfarande din röst när du pratar och ser dig och ditt sätt att vara och ändå är du ju inte här. Jag saknar dig. Det känns så otroligt tomt.

Jag skulle så gärna kunna ringa dig och höra din röst svara i andra ändan. Jag läste de sms vi skickat till varandra här om dagen. Något sådant kommer jag aldrig mer få. Känns helt overkligt att säga orden. Aldrig mer.

Du har lämnat små minnen efter dig överallt och det värmer och smärtar så i hjärtat när jag hittar dem här hemma. De påslakan och gardiner du sytt åt pojkarna, lagningarna du gjort på deras byxor, ditt namn i min favoritlista på telefonen, presenter du givit alla barnen och böcker du lämnat i min bokhylla. Hittade en fin lapp i byrålådan i köket. Jag fick den när du skickade Elsas kläder som jag glömt kvar hemma hos dig vid ett av alla besöken det här året. 

Jag älskar dig. Hoppas du känner det var du nu är.

En bakåtsträvare

Elsa har börjat ta sig runt litegrann här hemma. Om vi lägger henne på golvet så kryper hon baklänges genom att trycka sig bakåt med händerna. Så vips har hon förflyttat sig ett par meter. Antagligen inte åt det håll som hon vill, men ändå! Hon tycker bara det är ok ett tag. Sen blir hon trött och arg.

Elsa prövar sina vingar

 Elsa proväter lite på golvet

Se vad stark jag är!

Näe. Nu vill jag inte mer.

Recension Bugaboo Buffaloo - liggvagnen

Vi väntade vårt tredje barn när vi beställde vår Bugaboo Buffaloo från Babyplus i Holland. Nu har det gått ett halvår. Lilla tjejen har fått byta till sittdel och jag tänkte skriva några ord om vagnen hittills. All information man kan få är värdefull i barnvagnsdjungeln, så delar därför med mig lite av min upplevelse av vagnen. Kanske kan det underlätta för någon i ert val av vagn. För min del var det jättesvårt då jag velade mellan syskonvagn och singelvagn. Valet av singelvagn blev helt rätt för min del då mitt mellanbarn inte ville åka vagn trots allt när lillasyster kom till världen. Han var då 2,5 år, men tidig och stor för sin ålder. Till och med ståbrädan vi köpte till visade sig överflödig. Barnvagnar vi haft tidigare är Teutonia Mistral S, Urban Jungle Duo, Phil and Teds Sports ant Avanti Moving Light.

 Vår vagn på sin första promenad till lekparken i höstsolen. Packad med allehanda "bra att ha saker" (och ja, mugghållaren har en lite konstig vinkel på kortet).

Liggdelen
Liggdelen är riktigt rymlig och bekväm. Min tjej är snart 7 månader och 70 cm lång nu och var inte i närheten av att växa ur den. Vi bytte till sittdel mer för att hon skulle vilja sitta mer i vagnen när hon är vaken. Nu när våren är här så är det skönt att bara kunna hänga ute utan att hon behöver sova i liggdelen.

Liggdelen har en mjuk och skön dyna och ett bra lock som stängs med dragkedja. Locket har en kant som sticker upp och skyddar bra mot solen. Det finns gott om plats att ha en åkpåse i den på vintern. Jag har använt Phil and Teds originalåkpåse och den har passat utmärkt. Det enda minuset med liggdelen är solskyddet på locket som tycker jag kan göra att man inte ser barnet så bra och därmed heller inte kan ha ögonkontakt med barnet på ett enkelt sätt. Annars den bästa liggdelen jag haft. Ett stort plus för dess storlek och att den är placerad högre upp på vagnen än andra Bugaboo-modeller (man behöver därmed inte bryta ryggen när man ska lyfta upp och ner barnet).

Men åh vad bra det hade varit med en liten ficka på kortändan av liggdelen att lägga grejor i (läs mobilen). Jag tänker på en liknande som på på Urban Jungles liggdelar. Det lägger jag på min önskelista gällande liggdelen.

Suffletten
Buffalon har den bästa suffletten jag någonsin haft på en vagn! Så rejäl. Jag upplever den som rymlig och den har ljudlös justering. Funktionen att förlänga suffletten genom att öppna en dragkedja är oslagbar och jag har använt den nästan varje dag nu när det blivit vår och soligt ute. Högsta betyg på den! Jag valde en svart färg på suffletten. Jag valde mellan den och en beige, men valet föll på den svarta då jag tror den beiga släpper igenom för mycket ljus till en bebis som ska sova.

Om jag fick önska skulle jag gärna ha velat haft något fäste på insidan av sufflettens sidor att hänga en leksak eller mobil i. Det finns på Teutonias vagnar.

Ihopfällning
Liggdelen kan göras plattare när den ska packas med i bilen. En funktion jag faktiskt använt ett par gånger. Jag är inte helt nöjd med hur vagnen blir ihopfälld när liggdelen används. Jag har alltid delat vagnen i två och stuvat in chassi och liggdel för sig. Tycker chassit ser annorlunda ut ihopvikt varje gång. Jag har nog inte fått in snitsen fastän det gått ett halvår. Vi kör en SAAB 9-5 och det är inga som helst problem att få in vagnen, men tycker att det borde vara lättare att fälla ihop vagnen i ett stycke. Man har ju lätt lite annan packning med sig också när man reser med tre barn. :) Detta är kanske det största minuset för vagnen om jag ska hitta något negativt.

Handtag och körkänsla
Jag föredrar nog knäledshandtag framför teleskophandtag tror jag bestämt nu när jag testat båda. Buffalon har teleskophandtag som man förlänger istället för att vinkla för att justera dess höjd. Främsta orsaken är nog att jag tycker det blir lite sämre hävkänsla med teleskop t.ex. när man ska upp för trottoarkanter. Annars är handtaget perfekt då det passar alla längder på personer. Mjukt och skönt att hålla i. Än har det hållt utan minsta märken i det mjuka materialet på handtaget.

Ett litet minus är att jag upplever det lite meckigt att ställa om längden på handtaget på vagnen t.ex. när man klivit på bussen. Detta då handtaget bara kan fixeras med fästena om handtaget är exakt lika långt indraget på båda sidorna. Man får ofta prova någon gång innan man lyckas. Antar att det är så på alla Bugaboovagnar (?).

Annars är vagnen skön att köra. Lätt att svänga med en hand och den manövreras lätt i butiker såväl som i trafiken. Förstår dock att den kan upplevas som klumpig av de som är vana med mindre vagnar. Jag gillar dock den rejälare typen av vagn. Jag måste dock säga att det är mycket lättare att ha koll på "var man har vagnen" än t.ex. en Urban Jungle som sticker ut mycket fram vid framhjulen.

Hjulen
Buffalon hade varit den ultimata vagnen om den hade haft lufthjul. Jag kan uppleva den som lite hoppig på grusvägar. Både för mig som kör och för bebisen som ligger i. Min tjej har dock sovit gott i den ändå. Ett plus för dessa däck som är fyllda med skum är ju att de är punkteringsfria vilket så klart ger oss föräldrar ett huvudbry mindre. Skumhjulen är dock tio resor bättre än lågprofilhjulen, så jag är ändå mer än nöjd med komforten överlag. Jag har läst om de som bytt till Donkeyns lufthjul så det är ju görbart om man verkligen vill ha lufthjul istället. Jag tycker hjulen är mer än godkända fast då promenerar jag mest på asfalt.

Jag har haft vagnen i vinter och inte haft några som helst problem att ta mig fram. Det har inte varit den snörikaste vintern så kanske är mitt vintertest inte fulländat. Dock så är vagnar med tre lufthjul de bästa vagnarna i snö och sand enligt mig. Både Phil and Teds och Urban Jungle är strået vassare på denna punkt.

Storleken på hjulen i fram var det jag fastnade för hos Buffalon. Jag kan inte med de små hjulen som jag hade på t.ex. Mistral S. Aldrig mer! Hjulen går även att fixera i fram. Funktionen att dra den på två hjul har jag aldrig använt.

Varukorg
Varukorgen är stor och rejäl och klarar av många kg. Jag har alltid valt vagnar med rejäl varukorg och jag tycker alltid man vill ha mer plats hur mycket man än har utrymme för. :) Det finns dock ett minus. Med liggdelen på är varukorgen lite svår att komma åt på Buffalon. Det är lite trångt att få in större saker i korgen även om själva korgen i sig har gott om plats. Det är "fötterna" på liggdelen som främst gjort det svårt att lägga ner saker i korgen. Det har mer blivit så att man fått trycka ner t.ex. matkassen där. Det har stört mig lite, men nu när jag har sittdelen på så är det ju helt annat! Nu är det hur lätt som helst att komma åt varukorgen och med dess storlek så är allt mer än frid och fröjd igen.

Broms
Vagnen har en rejäl fotbroms. Bromsen har alltid fungerat klockrent och det går inte att rucka på vagnen när den är ilagd. Så den får högsta betyg. Små petitesser kan vara att det låter lite när man lägger i den vilket kan väcka en lättväckt bebis, samt att den bara sitter vid vänster bakhjul och inte vid båda hjulen.

Regnskydd
Originalregnskyddet till Bugaboos vagnar är verkligen en katastrof. Det går knappt att få på och vem vill hålla på att bända sönder både vagn och fingrar för att få på ett regnskydd när det börjar regna? Ok, om man har gott om tid och fortfarande är hemma med en nöjd bebis i vagnen (för de är väll alltid nöjda när man precis lagt ner dem i vagnen?! Not!). Det är verkligen så osmidigt och det finns inga dragkedjor eller så för att enkelt ta upp barnet ur vagnen. Så detta bändande får man hålla på med i tid och otid.

Alla som köper en Bugaboo borde samtidigt beställa ett annat regnskydd. Jag hade som tur var ett Tullsa regnskydd för sulkys hemma. Det passade utmärkt till liggdelen och ännu bättre nu när jag bytt till sittdel. Ett annat stort minus med Bugaboos regnskydd är att de tar upp hela varukorgen. Så om man köpte en Buffalo för att få gott om förvaringsutrymme försvinner det om man förvarar regnskyddet där.

Helheten
Vagnen är kanon och det är den bästa vagnen jag ägt. Jag skulle varmt rekommendera den till er som funderar på att köpa en. Den perfekta vagnen finns inte än, men den här vagnen är snudd på den. Jag kan även varmt rekommendera att köpa den från Babyplus i Holland då jag bara har bra erfarenheter av deras service. De svarar snabbt på mail och har alltid varit trevliga i bemötandet.

OBS att jag bara utvärderat Buffalo med liggdelen på. Nu med sittdelen blir det kanske andra erfarenheter. Det återstår att se.

Vilmer 1 år

Stort grattis till yngsta kussen Vilmer, som fyller 1 år idag! Hipp, hipp, hurra! Han kan visst gå nu. Så fort det gått! Här är en lite trumpen Vilmer i vagnen i vintras. Sötnosen!

En dag med Fia-Lotta

Jag har haft en heldag med min goding hemma. Har varvat promenader, med lite matning, badning, babygymmande, surfande (med tyngdpunkt på resesurf). Hur mysigt som helst. Och vad härligt det är med en frisk bebis!

Vår solstråle har blivit en riktig storätare på nolltid. Hon vräker i sig all gröt som serveras och likaså en halv stor burk med mat utan problem. Så amningen på dagtid har drastiskt dragits ner till att bli till efterrätt och mellis. Gör mig ingenting och min kropp verkar med på noterna. Nackdelen är att hon nu ständigt går runt med en orange ton runt munnen av alla puréer och att det inte är lika trevligt att byta blöjan längre (om det nu någonsin kan kallas trevligt).

Vi fick förresten ett litet break through igårkväll. Har legat och ammat henne tills sömns om kvällarna fram tills nu. Det har varit lite knöligt att få henne att komma till ro. Hon har därmed även sovit i vår säng iom att hon somnat där. Fast igår fick jag nog och provade att lägga henne i sin säng. Höll henne vaken till 21.15 för att hon skulle vara supertrött och lade henne sedan. Hon somnade på ungefär 2 min med napp och snuttis utan ett minsta gnäll. Döm om min förvåning. Sedan låg hon kvar där till 01.30 då nappen inte dög längre och hon var sugen på lite mat. Varför har jag inte gjort det här tidigare? Hoppas på en favorit i repris ikväll.

Sötnosen snodde min post-it

En slitig vår

Ja, så kan jag nog sammanfatta de senaste månaderna. Det har varit tufft. Både mentalt och fysiskt. Mammas bortgång är så klart det allra jobbigaste. Det tyngsta jag varit med om. Nu börjar jag kunna blicka lite framåt och njuta av vardagen igen och lite åt att det blir sommar snart. Dock så har vi inte mäktat med att göra en enda sommarplan än. Det har helt enkelt inte funnits tid och ork. Lite hade jag hoppats att mamma skulle finnas med oss fram till dess, men så blev det inte... Nu kanske det är sent att boka upp en massa så får se om det blir en ovanligt lugn sommar eller vad vi gör. Skulle iofs inte vara fel med lugn och återhämtning, men kanske blir lite väl att bara åka på utflykter i 7 veckor.

På det fysiska planet har det varit brist på sömn, mycket sjukdomar och allmänt slitigt. Nätterna sista veckan har varit bedrövliga med lilla sjuka Elsa som har haft klåda och besvär. Min vikt rasar fortfarande nedåt och är nere på dryga 63 kg. Det var många år sedan jag hade de siffrorna på vågen. På gott och ont. I och med att jag inte försöker gå ner i vikt så är det kanske snarare ett tecken på en allmänt nedbruten kropp än att jag känner mig toppfräsch och vältränad. Den här veckan har det iaf blivit en massa promenader vilket varit skönt.

Idag är det genomgrått och regnigt så promenad är jag gärna utan idag. Ska bara vara inne och kura med fina Elsa, som för övrigt är bättre igen. Hon är prickig så klart, men utan den värsta klådan. Hon sover bättre på nätterna (vilket i hennes fall betyder att hon bara vaknar ungefär varannan timme nu). Eftersom vi är i karantän har det varit mycket hemmalunk sista veckan. Har haft en massa finbesök av Johanna med barn, Annika med barn och Jessika med barn så sällskap har det varit gott om.

Vi besökte den fina lekparken i Åby park i fredags 

 I sällskap med fina Johanna med barn

I helgen var vi och firade kusin Viktor som fyllt år. Körde fotbollsträning och tomtfix. Gräsmattan är nu vertikalskuren (fråga mig inte om varför, men vi har visst blivit värsta gräsmattefascisterna. Haha). Vi har även bytt ut lite träd i häcken på framsidan som inte var riktigt fräscha. Nu återstår bara lite tvättning av altan och ev inoljning av densamma innan vi går på sommarsäsongen för i år.

Finaste fotbollskillen

Vertikalskärning på gång

I helgen som kommer håller jag på och förhandlar om att lämna Håkan med barnen för en middag på stan. Hoppas Elsa är helt återställd vore skönt att komma iväg utan att känna att man lämnar Håkan i värsta misären hemma. Middag på restaurang Farang är inbokad med fina tjejer. Ser fram emot det mycket! Har själv aldrig varit där så blir spännande med något nytt.

En betydligt gladare och piggare Elsa igår

Stackars tuffa Elsa

Hon drabbas då av allt möjligt vår lilla tjej. Är det inte influensan och öroninflammation så är det värsta sortens vattkoppor. Bara 6 månader gammal. Hon har prickar precis överallt. Vi kom fram till att det inte ens går att räkna alla prickar på hennes huvud även om vi försökte. De är hundratals. Så fortsätter det över hela kroppen. Rygg och mage är nog minst drabbade. Prickarna är nog som värst runt rumpan och det måste så klart göra jätteont när det kommer något i blöjan. Förstår att hon är gnällig. Det skulle jag med vara.

Lilla vännen. Hon har riktigt oroliga nätter och jag får så klart lida för det. Har sovit ikapp någon timme på morgonen båda dagarna i helgen. Här kommer några foton på vår tappra tjej som kämpar sig igenom det här på bästa sätt. Vi smörjer hela henne med vattkoppsmousse, Poxclin. Jag tror faktiskt att det hjälper lite mot klådan. Även om hon blir lite tufsig i håret av allt skummande. Vår fin Elsa. Nu har du då fått prova på allt möjligt hemskt. En tuff start i livet ger nog en tuff tjej senare i livet!

Vattkoppsmarathon

Vi kör vattkoppsmarathon här hemma. På långfredagen fick Olle feber och under påskhelgen kom hans första koppor. Han var hemma hela den veckan från dagis. Jag var i Sandviken ett par av de dagarna för att planera mammas begravning så Håkan fick hjälpa till lite. Svårt med livspusslet ibland. Olles vattkoppor gick ändå bra. Han gnällde lite om nätterna och vi hade på lite sånt där skum för vattkoppor man kan köpa på Apoteket. Vips så hade veckan gått och kopporna torkat. 

Prickig Olle 

Nu har det gått två veckor och som ett brev på posten så fick Elsa sina första koppor idag. Det verkar alltså inte hjälpa att i stort sett helamma mot att få vattkoppor. Hon har varit lite gnälligare än vanligt, men annars har hon tagit det med ro än så länge. Ingen feber vad vi märkt. Både svärmor och grannen har skrämt upp mig inför att ha en 6 månaders bebis med vattkoppor, så vi får väl se hur det går de kommande dagarna. De hade inte haft någon rolig historia med sina bebisar. Håll tummarna för att det går smidigt. Det tycker jag vi är värda efter den här våren. Eller vad tycker ni?

Elsa med lite prickar runt örat