I fredags var det fullt ös på gatan. Vet inte hur många barn som var här och plingade på. Godiset tog nästan slut i alla fall. Jag har tidigare varit ganska anti kring detta med att gå runt och tigga godis. Ok, kalla mig tråkmåns... :) Detsamma när det vankas påsk. Men så ringde en granntjej på och frågade om Arvid följde med och vips var även han ute på gatan utklädd till robot och med ficklampa och en påse. Han kom tillbaka hur nöjd som helst. Att se lyckan i sina barns ögon gör att jag helt enkelt får tänka om. Det blir givetvis bus eller godis nästa år igen. En ny tradition är invigd! Olle höll sig hemma i år och var nöjd med det.
Lördagen var superregnig och det kändes som om solen aldrig gick upp. Det var alla helgons dag. Den första sedan mamma lämnade oss. Det har gått ett halvår nu. En ynka 1/70 av mitt liv har jag varit utan mamma nu. Men känns som så det var så otroligt längesedan jag såg henne för sista gången och som jag saknar henne. Älskade mamma.
Jag och pojkarna åkte till minneslunden på kyrkogården här i Vallentuna. Det hade inte riktigt mörknat än och jag kan tänka mig hur vackert det var där på kvällen. Så många vackra ljus var tända för alla de saknade. Vi tände ett ljus för mamma och sa hej. Arvid trodde att hon lyssnade. Olle älsklingen blev så besviken för han trodde han skulle få träffa mormor på riktigt. Det är svårt att förstå för de små och det är det för oss stora med. Det blev en känslosam dag för min del. Du är saknad mamma.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar