2014-07-18

2014-07-18

Det var ett tag sen!

Det är semesterlunk delux här hemma så bloggen har fått vila någon vecka.  Det har varit bad, hemmahäng, utflykter och det största eventet kanske var Parken Zoo i Eskilstuna. Det får bli ett separat inlägg om det och även ett eget om Elsa tror jag bestämt. Nu har Håkan börjat jobba igen i värmen stackarn och han jobbar även nästa vecka innan han checkar ut igen fram till skolstart. Jag och barnen har varvat ner än mer och går nu på riktig slow motion här hemma de sista två dagarna. Det är så härligt även om det så klart hade varit mysigt att ha Håkan hemma nu när vädret bjuder till än mer. Vilket juliväder vi har/haft! Härliga sommar!

Jag kör på med träningen om kvällstid. Det går över förväntan med mitt knä och jag sprang/joggade 5 km här om kvällen. Skönt! Dock så har jag stött på något annat sorts problem nu. Har jätteont i vänstra skinkan. Känner inte direkt något när jag springer, men däremot under natten och dagen efter. Aj! Lite surfande verkar det vara piriformis syndrome. Håhå. Jaha. Alltid är det något. Jag är glad att knät är bättre iaf. Har haft problem med det så länge. Och att jag nu kan springa utan att få ont efter ett par km. Härligt! Nu ska jag bara bota rumpan så ska jag ta sikte på att kanske springa en mil någon dag. Tror jag inte gjort det någon gång. Har nog bara kommit upp i 7-8 km. Jag tuffar även på med tabataträningen. Vi är ju ett gäng som tränar ihop. Bra sätt att komma iväg ut! Håkan testade även på några övningar och staplar nu runt här hemma med ömma ben. ;) En kväll sprang jag in i ett staket så att jag rev upp armen. Samma kväll spanade jag på rådjur och orm. Händer grejor på grusvägarna här hemma. Jag känner mig så mycket starkare numera och riktigt fräsch i kroppen fastän jag lagt på mig ett par kg. Det är nog en kombination av muskler och att jag nu slutat amma.



Det har varit några riktigt tunga dagar under juli med för min del. Saknar min mamma så oerhört och ofta har ju tårarna kommit när jag tänker på henne. Speciellt när jag ligger i sängen och ska somna. Det har nu gått 3 mån av saknad. Tänk hon har funnits hos oss hela våra liv och nu ska vi fortsätta utan henne. Det blir så påtagligt att våra liv rullar på. Jag vill bara stanna tiden så att hon inte missar mer av allt det underbara i livet och att hon kommer tillbaka. Saknaden kommer att fortsätta hela livet.

Vår casanova 





Inga kommentarer:

Min senaste träning

Följ oss med Bloglovin

Follow on Bloglovin

Sidvisningar förra veckan