Jag öppnar dörren till toaletten. Han stänger den och säger "Nej!". Han öppnar den sedan sakta, sakta, men först efter jag fått vänta ungefär 10 sek. Han går sedan inte in utan och försöker man fösa på honom så säger han "Nej!" och går tillbaka samma väg och går samma sträcka igen på egen hand. Sakta, sakta...
Jag drar ner hans byxor och han säger -Nej! Kan Själv! Han drar sedan ner byxorna. Sakta, sakta för att jag ska behöva vänta.
Jag ska dra upp hans byxor efter toalettbesöket och han säger "Nej! kan själv!" Han försöker sedan få upp och knäppa byxorna. Det går inte och jag försöker hjälpa till. Blir ett bestämt "Nej!" på den med. Jag lämnar badrummet och räknar till 10. Efter ca 5 min ropar han och gråter "Mamma, jag kan inte!" och självklart måste jag infinna mig inom 5 sek annars ropar han igen.
Han försöker vara elak och säger "Du får inte följa med mig!" till Arvid. Det är visst det värsta man kan få höra på dagis. Det är att man inte får följa med någon hem efter dagis. Det fungerar dock inte lika bra när man redan är hemma...
Jag ska hjälpa honom av med overall och skor när vi kommer hem efter dagis. Samma visa återigen.. Räknar till 10 och låter honom stå där i hallen med kläderna på och går iväg för att göra annat. Efter ett tag blir det väl för varmt för då får jag hjälpa till. Men bara på hans villkor.
Det här är några exempel på hur det ser ut just nu när jag beblandar mig och ska försöka hjälpa till. Det är i stort sett alla situationer så ni kan ju tänka er hur ofta jag räknar till 10... Hoppas den här fasen är väldigt kort!
Samtidigt så är han väldigt kramig ibland när han varit trotsig. Som att försöka säga förlåt. Och så klart smälter man på en gång och glömmer incidenten på fem röda.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar