Vi är hemma igen! Tack gode gud för det kan jag meddela. Det började med att Håkan blev matförgiftad dagen vi skulle flyga inrikes från Trat till Bangkok, på onsdagen. Med lite immodium klarade vi oss till flygplatshotellet, men där blev Håkan sämre. Jag och killarna fick gå på finrestaurang då det var det enda stället att äta på. Kanske inte det man känner för att göra ensam, men vi hade inte ätit sedan frukost så hade inget alternativ. Som tur var gick det ok. Vi skrämde nog bara iväg en annan gäst eller två. Dock efter middagen fick Olle feber och Håkan låg deckad. Inga goda utsikter inför torsdagens långflygning Bangkok - Istanbul, Istanbul - Stockholm. Det var bara att bita ihop och det gick ju så där milt sagt.
Olle hade uppenbarligen ont någonstans och oavsett hur mycket alvedon jag vågade ge honom så ville han varken äta, ta nappen eller sova. Skrika var det han var sugen på och det gjorde han i ungefär 5 h av 11 h. Han sov totalt 1 h. Det gick inte ens att få kontakt med honom vissa stunder. Inte så roligt när man inte kan röra sig mer än 30 cm och det sitter 50 pers i nära anslutning och glor på en. Tillslut låste jag in mig med honom på toaletten och satt där ett par timmar. Då hördes vi iaf inte så bra. Det kom ett par tårar både från han och mig. Tillslut lugnade han ner sig och sista två timmarna lekte han med Arvid nedanför stolarna. Så som jag trodde att de skulle göra resan igenom. Till och med landningen i Istanbul gick utan ett pip. Skumt. Jag vågade dock inte se någon i ögonen när jag kom ut från toaletten. Skönt ändå att det var en dagflygning så att inte precis alla villa sova. Tror inte så många i närheten av oss kunde det.
Vi hade dock en flygning kvar och han var ledsen även andra, men den var "bara" 3h. Håkan lyckades få honom att somna i första klass då det var tomt där och satt kvar där sen. Snälla flygvärdinnorna lät honom vara kvar även under landningen. En pers utan dess like var denna flygning och nu ska vi alltid flyga direktflyg från och med nu med barn. Inga fler mellanlandningar om det finns direktflyg dit vi ska. Tur i oturen var iaf att Håkan hann piggna ok och kunde hjälpa till under flygningen. Annars vet jag inte vad jag hade gjort.
Halsont är det Olle har har jag nu i efterhand kommit fram till. Det förklarar varför han inte ville ha napp eller äta något. Typisk otur. Vi hade inte sovit på ett dygn när vi kom hem kl 01. Tror ni vi fick sova? Klockan 04 vaknade Olle och somnade inte om. Ledsen igen. Bara att gå upp efter 2 h sömn. Not so funny. Sov 2 h igen när Håkan vaknade på fredagsmorgonen. Men snacka om mör. De hemska minnena börjar redan blekna så antar att man har fått tillbaka ressuget igen om en vecka. Men när vi landat tänkte jag "-Aldrig igen!".
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar