Det första vi märkte när vi kommit hem var att Olle blivit så stor medan vi varit borta. När vi träffar honom varje dag och inte i sitt vanliga kontext så märks det inte så väl, men väl hemma, ja då är det tydligt. Den där första morgonen när jag bara sovit två timmar och masar mig ned på nedervåningen tillsammans med en piggelin kille så är det första han gör att klättra upp på soffbordet, sätta sig på sin polisbil själv samt att försöka klättra upp i soffan. Inget av dessa saker kunde han innan vi åkte. Han har numera tagit sig upp i soffan. Han gillar att ställa sig i saker såsom badbaljan, den upp och ned vända toalettpallen, gå vagnen m.m.
Hans lockar, som han hade i Thailand, har gått tillbaka i den torra svedalaluften (till mammans förtret). Vi lyckades idag äta nästan en halv burk mat till lunch. Om än två timmar senare än vanligt. Han förstår så mycket nu och han har börjat svara tillbaka på sitt språk när vi pratar med honom. Det är skönt att han nu börjar förstå ordet nej och aj, aj. Han lyder faktiskt ibland också. Han är i en liten mammig och pappig period och vill gärna sitta i knäet. Kanske är det som sagt han förkylning på påverkar det.
Jag tycker han är riktigt lik kusin Malte då och då. Det tycker Håkan med. Inte så konstigt kanske.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar