A Home: Vår alldeles egna minimänniska

2014-12-10

Vår alldeles egna minimänniska

Av: Maria 12:42

Vår sötfis är ju ca 13,5 månad. Hon går omkring här hemma nu den lilla minimänniskan. Galet egentligen. Rultar runt som om hon alltid har kunnat det. Så klart inte så långa sträckor, men vi märker att hon använder gång istället för kryp alltmer.

Vi kan nog säga att Elsa har gått över till att bara sova en gång om dagen nu. Hon slocknar runt 10 och kör ett riktigt långpass ute i vagnen. Går faktiskt riktigt bra att hålla henne vaken till kl 20 efter det. Men det gäller att hon sover länge när hon väl sover och det brukar hon ställa upp på. Det gör att man är lite låst hemma under den tiden för ute på okänd mark sover hon inte några längre stunder. Inne i stan eller något köpcentrum brukar det max bli någon halvtimme. Men ändå skönt att veta att hon kan hålla sig vaken utan panik när hon väl sovit sitt pass. Det gör vardagen mycket enklare.

När vi äter middag brukar hon nu äta lite av vår mat. Hon hanterar i stort sett vilka bitar som helst (kanske inte stora köttbitar, men allt annat). Hon mölar in stora pastaskruvar och maler ner dem utan problem. Det ser riktigt bra ut matmässigt inför Thailand. Visst kommer vi att packa ner några burkar, men mest så vi har till flygningen. Annars tänker vi nog bara ta med välling, lite mjölkersättning till melllis och någon förpackning gröt att ha till vissa luncher. Tänk vad lätt det ska bli att resa när vi tagit oss igenom även Elsas bebisår. Det blir ju knappt någon utmaning. ;)

Hon är som vanligt en glad fis. Hon förstår många ord och jag ska försöka träna ännu mer med henne. Hon älskar när man ställer kluriga frågor till henne och skiner alltid som en sol innan hon försöker peka ut svaret. Att visa var magen och näsan sitter är ju så roligt.

Hon visar tendenser på ett väldans humör. Hur ska det gå om några år? Hon blir jättearg om hon inte får leksakerna hon vill ha och skriker på speciellt Olle, som motvilligt lämnar dem ifrån sig. Hihi. Så det ska vara när man är minst.

Kalufsen har sätt en väldans fart och det är nog snart dags att klippa hårtesten som hänger ner i pannan. Här kommer några foton från vår fotografering i höstas.