Det gick inte längre. Jag var tvungen att jaga tag i en sån där underbart fulsöt bebishjälm till Olle. Han ramlar och ramlar hela tiden. Jag lämnar bara rummet när jag tror att han är sysselsatt med något annat förutom att klättra, men han är så snabb och vips är han uppe på ngt och ramlar ner lika fort igen. Han hade pannan full av blåmärken stackarn. Nu går det mycket bättre och han klättrar fortfarande, men det känns mycket tryggare. Han är så söt i sin hjälm och han ser ut som någon som kommer från öknen på ngt sätt. Har de sådana huvudbonar där måntro? Han låter faktiskt hjälmen sitta kvar också. Peppar, peppar. Arvid börjar mer och mer vilja leka med lillebror och de har bland annat börjat jaga varandra med gåvagnen och åkbilen samt ligger ofta bredvid varandra på golvet. Arvid kramas gärna med Olle även om det kanske är lite hårdhänt ibland. Här kommer en massa fina bilder på killarna.
1 kommentar:
Så otroligt söt i sin hjälm! Härligt med egentid sånt behövs för att vara en bra förälder!
Kram Kusin Sofia
Skicka en kommentar