Vår Elsa

Av: Maria 14:04

Vår lilla Fia-Lotta. Jag reflekterade här om dagen vad stor hon blivit! 2 år och 2 mån nu minsann. Det är med en väldans fart hon utvecklas. Hon kan i stort sett kommunicera kring allt hon önskar. Om än bara med ett ord. Fast det är ju oftast tillräckligt för att vi ska förstå vad hon vill. Hon har ju sedan länge redan fått sin vilja igenom, med eller utan tal. :)

Idag ska hon gå sitt första Lucia-tåg och det var med stort nöje jag köpte hem det första Lucia-linnet. Här har det minsann bara varit tomtar och pepparkaksgubbar tidigare. Får se hur det går då. Ett litet ljus fick hon också. Hon var mycket nöjd när vi testade det i morse. Så idag fick bli en sån där jobba-hemma-dag. Alla luciafiranden gör att jobbschemat blir lite krystat annars. Och det känns ju extra bra att sitta här hemma och mysa med en kaffe när jag läser på nätet att det är kaos på Röda linjen. Ett väldigt rätt beslut att jobba hemma idag med andra ord.

2 år är hon alltså. Med båda de andra pojkarna har jag ju varit ganska eller väldigt gravid vid det här laget. Så det här blir ju första och sista barnet som jag kan bara vara vid den här åldern. Jag slipper begränsas av stor och otymplig mage och gravidåkommor såsom trötthet och plötsliga tokcravings. Saknar inte alls att vara gravid. Inte ens när jag träffar små söta bebisar. Kanske ett tecken på att jag är riktigt klar med barnafödandet nu. Så har jag faktiskt kännt ända sedan Elsa kom till världen. Nu är vi fulltaliga. Vår fina familj är komplett nu. Det var menat att hon skulle komma och nu är hon här med oss.

Annars älskar Elsa förskolan. Hon har så roligt där. Ibland är hon inte ens intresserad av att gå hem när jag kommer för att hämta. De är ett helt gäng med tjejer i gruppen. Av 13 barn är de nog bara 3 killar. Det är ett par tjejer som är precis jämngamla med Elsa och så ett gäng lite äldre. Så det är fullt med viljor där kan vi sammanfatta det. :)

Hon har lärt sig nästan alla färger. Färger är riktigt intressanta. Och vilken lycka över alla färgglada ljusslingor som sitter uppe utomhus nu i juletider. Annars älskar hon att sjunga och jag har så klart snappat upp det i allehanda situationer. Jag får t.ex. utan problem borsta tänderna på henne så längesom jag sjunger samtidigt. Jag får fina applåder efter varje sång också.

Och här är det SÅ fina skolkortet på henne. Vi har efter mycket möda lyckats få henne att acceptera både hårspänne och tofs. Det har inte varit lätt. Hennes trollhår skulle för övrigt behöva få sig en omgång med saxen. Ett rejält arbete med hårborsten syns inte efter några minuter.