Och så kom dagen

Av: Maria 21:29

Hela våren har på något sätt kretsat kring dagen idag, 14 april. Dagen för ett år sedan då cancern tog min fina mamma ifrån oss. Det har varit en omväldande vår känslomässigt. Många tankar har mest hela tiden tagit vandrat  till mamma. Jag tänker ofta på händelser i livet, på om de hände före och efter henne. Det har varit svårt att känna att hon finns nära vilket gjort det svårare, men innerst inne vet jag ju att hon följer oss. För att lämna oss helt gör hon aldrig. Hon finns för alltid i våra hjärtan och hon följer barnbarnens framfart genom livet, men på alltför långt avstånd.

Vi ville ju ha dig här med oss. Ibland känns allt så himla ledsamt. Hur mycket man än saknar så hjälper det ju inte och ett år har gått utan att du har fått vara med. Hela våra fortsatta liv ska fortsätta utan att du får vara med. Orden för alltid gör ont och kommer så göra. Du fattas oss nu och för alltid.

När en blomma bryts av

i sin vackraste blom

då blir marken så trist

och så fruktansvärt tom.

Men kanske ändå

att det någonstans finns

en äng eller undangömd skreva,

dit blommor som brutits för tidigt

får komma och fortsätta

växa och dofta och leva…

En dikt av Atle Burman