Jag får nästan äta upp mitt tidigare inlägg om att allt är frid och fröjd här hemma. Igår tog lillkillen en helomvändning och jag höll på att gå i taket här hemma. Jag var väldigt less på att vanka runt här hemma med en missnöjd lilleman i famnen. Idag har inte heller varit en toppendag, men solen har lyst så då känns allt lite lättare. Nu ikväll kom den. Den där lilla glödlampan som tändes. Fanns det inte ngt som heter utvecklinssprång?! Googlade lite snabbt och javisst! Vid 11-12 veckor börjar ett utvecklingssprång och Olle är nu 11 veckor. Vilket sammanträffande...
Det är bara att bita ihop och ta sig igenom den här perioden. Han beter sig ungefär som han är hungrig hela tiden och när jag försöker amma blir han skogstokig. Han har en kort period mitt på dagen då han faktiskt kan ligga i gymmet ett tag och vara jättenöjd, men den är inte så lång som jag skulle vilja tyvärr. Just nu sover han sött i Babybjörnen på pappa.
Vår sötis
1 kommentar:
Vilken sötnos! Jo man hinner glömma de där utvecklingssprången, fast än man är så väl medveten om dem. Kämpa på! Redan strl 68? Kram kram
Skicka en kommentar