När jag skrev det förra inlägget kändes det så rätt. Jag var redo att släppa taget lite. Släppa lite på livet som var innan. Innan allt det sorgliga. Men jag var inte redo. Det kändes jättesorgligt att säga hej då till bloggen. Den är ju så mycket för oss. Hela vår tid med barnen finns i bloggen och många av vardagar och små utflykter finns skrivna här. Och nu sitter jag ju här och skriver det här inlägget en vecka senare. Känns hur bra som helst!
Jag kanske inte kommer att uppdatera den så ofta som jag borde, men jag vill hålla liv i den ändå. Jag vill inte ha några måste och kanske blir det fler inlägg än tidigare på det sättet!? Så jag säger inte hejdå än på ett tag. Hoppas ni där ute vill följa med oss på färden ett tag till.
Jag njuter idag av en hemmadag med jobb och hämtar mina älsklingar lite tidigare än vanligt och styr sedan kosan mot Söderkulla för en finfin helg med famo, farfar och farbror Göran.
Följ oss med Bloglovin
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar