Hur går det då?

Av: Maria 11:12

Elsa är nu drygt 8 veckor och har i stort sett växt ur sina 56 kläder. Stl 62 ska nu fasas in. Vi har fått lite rutiner här hemma. Det kanske inte är rutiner som jag föredrar att ha dem, men de finns ändå där. Elsa går just nu igenom sitt andra utvecklingssprång (vilka de är kan ni läsa om här), men annars har vi lite koll på läget tycker jag. Hon är vaken med oss hela kvällarna och är väl inte fullt så nöjd då. Det blir en del gungande, ammande och gnällande fast det ger väl med sig snart. Hon sover inte lika mycket på dagarna längre. Tidigare kunde jag behöva väcka henne efter några timmar i vagnen om det blev för kallt ute eller det var dags att gå till dagis igen snart. Så lätt har jag det inte riktigt längre. Fast hon är ju så snäll om dagarna så det går bra ändå. Vi har två babysitters här hemma och hon älskar båda två. Hon kan sitta bra länge utan att bli less. Hon har även invigt babygymmet, men har väl inte fastnat helt för det än.

Rutinerna då?! Det finns inte så många, men iaf några få. Vi lägger oss ca 22-23 och ibland tar det en stund för henne att komma till ro. Speciellt de kvällarna hon har varit orolig. Vi sover tillsammans och hon ammar ca 3-4 ggr på natten. Det gör jag mer eller mindre sovandes. Det går ok, men det är lite segt att ta sig upp de dagar som killarna ska till förskolan. Om dagarna har det varit mycket annat så har inte riktigt fått någon rutin på umgänge, promenader och så. Hon ammar med ett par timmars mellanrum under dagarna och är även hon en sån där snabbammare som Arvid och Olle. Skönt att inte bli sittandes hur länge som helst när man har två till godbitar att ta hand om. Även om jag njuter av att bara sitta och titta på hennes förnöjdsamma klunkanden. Hennes hormonprickar har äntligen gett med sig. Hon har börjat att gilla badandet och blir glad när hon är i vattnet oavsett vilket humör hon hade innan. Värre är väl när vi tar upp henne i kalla luften igen.... Ska blir skönt med värme i vår!

Förra veckan var vi på läkarkontroll och läkaren undersökte henne med läskig effektivitet. Allt såg iaf bra ut även om jag tyckte att hon undersökte hennes höfter lite väl länge... Hon var vägde då 5050 g och var 56,5 cm lång. Hon lyfte fint på huvudet när de testade det och alla reflexer fungerade topp. Hennes första tårar har kommit och de kom i bilen hem från Söderkulla förra helgen. Hon var så ledsen då och det rann ett par på hennes fina kinder. Lilla älsklingen!

Annars står jag i kö för mammagrupp för omföderskor. Får se om jag kommer att gå. Jag gick på den med Olle, men umgicks inget mer med dem utanför träffarna med BVC. Fast kan vara skönt att komma iväg på ngt ibland.