Vi väntade och väntade ju som bekant. 13 dagar närmare bestämt. Egentligen hade vi beräknad födelse 8 oktober. Vi hade ställt in oss på igångsättning på onsdagmorgon den 23:e okt, men måndagkväll när det var dags att få killarna i säng så började jag känna värkar som kom och försvann. Den känslan hade jag inte med förvärkarna som var mer som konstant molande värk. Äntligen var det väl dags och vilken bra dag hon valde! Den 21.a oktober. Min mormor och morfars födelsedag. Klockan var 20 och jag hann berätta för Arvid att grannen Therese antagligen skulle komma och sova med dem. Det var helt ok tyckte han. Skönt! Jag ringde grannen vid 20.20 och sa att det nog var något på gång och att hon kunde packa jobbkläderna tills imorgon.
Förlossningen tyckte jag kunde vara hemma och känna efter lite till. Ringde tillbaka till dem 20 min senare och sa att nu kommer vi! Som tur var fanns det gott om plats på förlossningen den här gången. Strax efter 21 kom grannen över och vi satte oss i bilen på en gång. Vid det här laget hade jag rejält ont när värkarna kom och de kom hela tiden. Bara med max ett par minuter emellan. Så jag insåg att det skulle gå snabbt även denna förlossning.
Vid halv tio var vi inne på Danderyds BB och jag fick CTG inkopplad för att mäta Elsas hjärtfrekvens och mina värkar. Gjorde sjukt ont nu och krävde att få lustgas och att få lägga mig ner. Att sitta upp var inte alls skönt. Med mig hade jag även TENS-apparaten. En kär gammal vän. Låg så ett tag och kände den bekanta känslan av krystvärkar. En student var närvarande och jag hörde barnmorskans kommentar till henne: "Ja, så här lätt brukar det inte gå". Kände mig enormt peppad och tänkte att det här ska nog gå bra ändå.
När jag flaggade för krystvärkar tyckte sköterskan att det var dags att göra en första undersökning och ropade in barnmorskan för första gången. Fullt öppen och vattnet hade inte gått. Vattnet låg som en ballong mellan bebisen och öppningen och jag hade krystvärkar. Ja, ni kan ju räkna ut själva. Hinnorna gick så klart sönder och jag sprutade ner hela förlossningsrummet med fostervatten. Haha. Sköterskorna fick gå och byta om. Till och med skorna fick de byta. Har aldrig varit med om något liknande tidigare. Jag uppfattade till och med det enorma plasket mitt i värken.
Jag skulle inte trycka för mycket då lillasyster skulle vänta med komma ut på nästa värk, men det hjälpte inte. Hon hade bråttom ut och jag hann väl bara med två krystvärkar totalt. Sen hade vi vår underbara tjej i famnen! Full med fosterfett, men så vacker! Lyckan är total! Välkommen till vår familj! 2,5 h av smärta, men lätt värt varenda minut. Jag blödde en hel del efteråt och fick en spruta i benet av något slag för att stoppa det, men annars mådde vi alla fint och vi kunde åka hem dagen efter och hämta killarna på dagis. Så efter all väntan var vi äntligen fem i vår familj!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar