Igår (fastän det var Arvids födelsedag) kände jag att jag började klättra på väggarna här hemma. Jag hade inga speciella planer på hela dagen och tyckte inte något kändes roligt. Jag börjar nog känna av att jag varit hemma ett helt år nu. Det blev ingenting för mig på hela dagen. Man ser all röra i huset, men orkar inte plocka med något. Arvid blir rastlös efter ett tag då inget händer och blir lite gnällig. Man går den där promenaden man gått typ 1000 gr senaste året. Vädret var det i och för sig inget fel på. Jag tror det är dags att börja jobba snart. Tur att jag har det inplanerat i februari.
Men för att börja jobba behöver vi dagisplats. Har ringt ca 30 samtal runt till olika förskolor senaste veckan. Alla förskolor, som vi har satt upp oss på kö på, är fulla. Skolvalsgruppen, som för övrigt har Sveriges sämsta öppettider, har inte hört av sig överhuvudtaget. En vänlig själ som heter Christer på den förskolan vi helst vill in på och där vi antagligen får plats i augusti försöker hjälpa oss. Han har ev hittat en plats på en annan förskola, som ligger en bit neråt ICA. Innergården ser hemsk ut, men de ska i alla fall ha små barngrupper där. Förhoppningsvis får vi plats där i vår och så får Arvid skolas in igen på nya förskolan vid skolan i augusti. Får vi ingen plats där i vår så vet jag inte vad som händer faktiskt. Inte så mycket som ser ljust ut numera.
1 kommentar:
Men gumman då! Det känns nog bättre snart när det blir lite jul och mys. Efter det är det ju snart februari! Lycka till med dagisplatsen. Kram
Skicka en kommentar