I år åkte jag ensam till kyrkogården. Det var en sån fin dag. Förra året hade jag pojkarna med mig och då ösregnade det. Av förklarliga skäl ville de helst inte följa med i år. Jag vill inte tvinga dem till något utan jag vill att barnen får komma ihåg mormor på sitt sätt.
Jag saknar mamma så enormt. Jag undrar mycket på hur livet skulle vara om hon fortfarande funnits med oss. Hon skulle äntligen få bli pensionär. Fått mer tid för barnbarnen och alla resor hon ville göra. Jag längtar efter att få krama henne igen. Längtar efter hennes sätt att smeka min kind när vi träffas igen efter en lång tid ifrån varandra. Längtar efter hennes långa utläggningar på telefonen om allehanda ting. Jag längtar och saknar.
Det tändes många ljus på kyrkogården den här dagen. Många är de som saknar sina älskade. Det känns på ett sätt bra att veta att du inte är ensam där du nu är. Du är aldrig ensam. Du finns med oss för alltid. Så länge vi minns så finns du. ♥
3 kommentarer:
Kan känna igen allt. Just att vilja krama igen och bara prata om småsaker och livet i allmänhet. Många kramar till dig ❤
Kan känna igen allt. Just att vilja krama igen och bara prata om småsaker och livet i allmänhet. Många kramar till dig ❤
Vi är nog många som saknar just det där. Den där kramen. Tänk att få känna den en gång till. Bara en gång... Blir ledsen bara jag tänker på det, det minst lilla. Vad härligt det skulle vara. Tur att vi har många andra att krama om.
Och många kramar till dig med! ♥
Skicka en kommentar