Det är din dag idag älskade mamma

Av: Maria 09:00

För ett år sen fanns du fortfarande med oss. Med barnen. Med mig. Vi firade dig. Det var din 65-årsdag. Det var så fint att alla var där. Du kämpade för att kunna vara med oss. Det kändes så bra att vi fick den dagen tillsammans med dig och jag kommer att ta med mig den dagen hela mitt liv. Jag vet att den betydde mycket för dig med.

Vårt sista foto tillsammans togs. Jag känner fortfarande hur du sitter bredvid mig i soffan den dagen. En månad senare har du farit vidare. Vidare till nästa hamn. Vår hamn blev så tom där vi lämnades kvar utan dig. Vi står där vid kajkanten och ser ut över vattnet. Vi vet inte vart vi ska vända oss. Vi står kvar där och ser villrådigt ut över de öppna vattnen. Ditt skepp har sedan länge försvunnit över horisonten. Du har farit vidare och vi måste vända oss om. Vi måste motvilligt lämna kajkanten och gå vidare. Det är med tunga steg vi fortsätter, kanske blir stegen lättare framöver.

Vårarna kommer för alltid kännas vemodiga. Det är kampens månader. Kampen mot sjukdomen, mot förtvivlan, mot sorgen. När jag lutar mig tillbaka i de nyuttagna utemöblerna för att känna vårens solstrålar mot min kind. Ja, då det kommer alltid att finnas en smärta där. Smärtan över att du inte får känna solens värme mot din hud igen. Jag saknar dig älskade mamma. Idag tänder vi ett ljus för dig och jag ska köpa fina blommor att ha här hemma, blommor som jag vet att du skulle älskat. Idag skulle du ha fyllt 66 år. Du finns alltid här bland oss. Med oss.