Efter mitt Helvetesvår förra året (ja, den våren får nog gå under det namnet från och med nu) var det si och så med allt. Jag utan mamma, en väldigt ledsen person som känner sig oerhört vilsen och ensam. Hur lever man vidare utan mamma liksom? Det finns tyvärr inga enkla sätt och det var bara att bita ihop, köra på och stanna upp och gråta när jag behövde det. Kroppen kändes svag och orkeslös. 62 kg visade vågen och det var inte för att den på något sätt var vältränad och smärt utan snarare för att den var nedbruten och så sliten.
Efter kärleken är hälsan bland det finaste vi människor har. När mamma var sjuk fanns det nog inget hellre hon önskade mer än att bli frisk. Att åter kunna promenera, njuta av att vara smärtfri, att vara frisk och veta att du får vara kvar med din kära. Just nu är JAG frisk. Jag har JUST NU dragit vinstlotten i livets lotteri. Jag tränar för mammas skull. För att jag kan och för att hon inte kunde. Jag har gjort valet att göra det jag kan för att få fortsätta leva och att fortsätta genom livet som stark och frisk. Det ger mig inga garantier, men det ger mig fler dragningar i livets lotteri. Att träna för livet skulle jag kalla det. Jag tränar för att behålla hälsan, för att känna mig stark igen, för att vara glad, för att orka fortsätta, men inte för att glömma. Jag tränar för dig mamma.
Jag har kommit en bra bit på väg. Aldrig tidigare har jag känt mig så stark som jag känner mig nu. Jag trivs med mig själv och hur jag ser ut. Vågen visar betydligt mer än för ett år sedan, men jag känner mig finare än då. Snart ror jag iland min lilla träningsutmaning för våren och det kommer att innebära att jag tränat ca 2 dagar av 3 hela våren och detta bara för att jag kan och har möjligheten. För att min kropp är med mig just nu och för att jag vill ge den det allra bästa tillbaka.
På väg till träningsdate på grannens gräsmatta
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar