2010-08-26

2010-08-26

Gravidstatus

Nu går jag här med min gravidmage igen. Den putar en del redan. Idag hade jag på mig bältet från polarn att ha över de uppknäppta jeansen, som var alldeles för tajta för att vara bekväma helt knäppta. Jag fick lite flashbacks från förra graviditeten måste jag säga. Det är dock mycket annat som är så annorlunda från förra gången.

  • Man är inte lika uppmärksammad från omgivningen som förra gången. Inte lika många som frågar hur man mår och som tycker att det är lika speciellt som förra gången. Med all rätt egentligen. Jag har ju klarat av det en gång glidandes på en räkmacka.
  • Det går inte att lägga sig på soffan efter middagen och sova fastän man bara känner sig för att somna in och inte vakna igen förrän om två veckor. Idag finns det en liten Arvid som jag inte sett på hela dagen och som jag vill ge min tid.
  • Jag är inte lika orolig över den här graviditeten. Kanske är det för att jag helt enkelt inte har tid att oroa mig. Veckorna susar förbi och vips är det fredag och dags för ny graviditetsvecka. Imorgon börjar vecka 15... Jag känner även lite så att bebisen helt enkelt har det bra där inne och oron tar onödig energi.
  • Min oro över barnet och förlossningen som jag hade under förra graviditeten är istället här i en annan form. Den är nu främst riktad mot kära lille Arvid. Hur kommer han att känna inför sitt nya syskon? Kommer han att känna sig åsidosatt? Hur ska jag hinna ge honom den tid han behöver? Och hur är det möjligt att jag ska kunna älska bebisen lika mycket som jag älskar Arvid? Alla dessa frågor kommer säkerligen att få sina självklara svar och lösa sig på bästa sätt, men som sagt så är oron där och gnager litegranna.
  • Magen är ett par storlekar större än vid samma tidpunkt förra graviditeten. Men det kanske inte är helt oväntat.

2 kommentarer:

Margith sa...

"Och hur är det möjligt att jag ska kunna älska bebisen lika mycket som jag älskar Arvid?"

Här kommer svar från en erfaren mormor. Svaret är enkelt. Kärleken fördubblas!
Inget att oroa sig för!

Maria sa...

Skönt att höra. Jag tror heller inte att det kommer att vara ett problem när jag får det lilla knytet i famnen. :) Men just nu har jag funderingar. Det känns ju liksom som om det inte får plats så mycket mer värme där inne i bröstet...

Min senaste träning

Följ oss med Bloglovin

Follow on Bloglovin

Sidvisningar förra veckan