Blåmärket från när jag ramlade i badkaret här om veckan har äntligen gått bort. Tänk så fort det kan gå. Helt plötsligt låg jag där efter ha slagit i sidan ordentligt i badkarskanten. Vad rädd jag blev. Innan jag hann fundera över vart jag slagit mig blev jag så oerhört rädd för att magen råkat illa ut. Allt gick bra, men känslan jag hann uppleva var ny för mig. Att jag är så rädd om någon jag aldrig har träffat. Jag skulle vilken dag som helst göra allt för lilla magen.Det kommer säkerligen att bli kärlek vid första ögonkastet. Håkan kommer att få tuff konkurrens. :)
Kram på dig där inne!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar