Nu är det klart. Den tre dagar långa frisersessionen av Arvid. Han gillar ju inte att bli klippt som bekant så jag passar på när han sover. Det är inte det enklaste att stå böjd över honom och klippa honom i ett halvmörkt rum. Det hjälper ju inte att han ska ha en kort killfrisyr heller. Men jag är nöjd med resultatet. Det är fortfarande några hår kvar vid örat som jag får ta någon kväll. Tur att han inte behöver klippa sig varannan vecka som sin far. På fotot från bion är han bara halvklippt. Stackars honom för att vi visar honom på stan hur som helst.
Spenatpasta är gott!
1 kommentar:
hahaha! Ja, vad gör man inte! :) Man blir uppfinningsrik som förälder
Skicka en kommentar