Kärleken och sorgen i dessa tider

Av: Maria 11:27

Ja, jag älskar julen. Tycker det är en riktigt mysig högtid. Jag älskar att fixa här hemma. Pynta med julstakar och julstjärnor. Tänka ut julklappar. Baka pepparkakor och julgodis. Klä granen. Knäppa kort, framkalla och skicka julkort. Luciafiranden. Julavslutningar. Paketinslagning. Julfester. Samtidigt skapar det ju så klart en viss stress också. Men jag älskar ändå julen. Och barnen är ju med på noterna. De tittar på julkalendern varje dag. Räknar ner dagarna till julaftonen. Frågar varje dag när vi ska åka Söderkulla. För då vet de ju att tomten snart kommer. Man riktigt ser lyckan och förväntan i deras ögon!

Men den här härliga känslan kantas så klart av sorgen efter mamma. Hon älskade ju julen precis som jag. Det fanns nog ingen som pyntade huset med lika många tomtar som hon. Man kunde hitta tomtar månader efter hemma hos henne och Stefan och som missats när julpyntet städats undan. Det kanske är tur att årets jufirande är planerat till Söderkulla, för annars skulle det nog bli alltför tungt. Det hade varit alltför påtagligt att en plats vid julbordet är tom. En tom plats som aldrig kommer att fyllas igen. Samtidigt som jag känner lyckan tillsammans med min familj kommer jag säkerligen att fälla några tårar för mamma. Julen är fin, men så oändligt sorglig. Jag tror alla som saknar någon känner detsamma med mig. Det blir första julen utan mamma. Det var ju precis innan förra julen vi fick det hemska beskedet. Den 11 december. Ett år av tårar. Det lär bli ett par år till innan det kanske känns lättare. Älskade julen och älskade mamma.