Jag skulle så gärna kunna ringa dig och höra din röst svara i andra ändan. Jag läste de sms vi skickat till varandra här om dagen. Något sådant kommer jag aldrig mer få. Känns helt overkligt att säga orden. Aldrig mer.
Du har lämnat små minnen efter dig överallt och det värmer och smärtar så i hjärtat när jag hittar dem här hemma. De påslakan och gardiner du sytt åt pojkarna, lagningarna du gjort på deras byxor, ditt namn i min favoritlista på telefonen, presenter du givit alla barnen och böcker du lämnat i min bokhylla. Hittade en fin lapp i byrålådan i köket. Jag fick den när du skickade Elsas kläder som jag glömt kvar hemma hos dig vid ett av alla besöken det här året.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar