Under minnesstunden bjöds det på tårtor och några tal hölls bl.a. från kommunalrådet. Det var fint att se så många bekanta ansikten. Ansikten som följt mamma genom livet. Nu sorgsna ansikten, men det var ändå en lättsam stämning och många fina minnen delades oss emellan.
Närmsta släkten träffades sedan hemma hos Stefan och åt god catering. Det är inte så ofta vi ses nuförtiden och det var fint att träffa både kusiner, mostrar och morbröder som det var så längesen jag såg. Det var en varm dag och vi kunde sitta ute och umgås. Vi fick med oss gott surdegsbröd från kusinens surdegsbageri i Gävle och en hel jordgubbstårta snodde vi med oss med. De njöt vi av på Söderkulla under helgen.
Hos Stefan
(jag i en alldeles för stor topp ser jag nu)
Fina släkten
Det var första gången vi lämnade bort Elsa. Vi kom tillbaka på kvällen och det hade ju så klart gått jättebra. Farmor och farfar fick testa livet som småbarnsföräldrar till tre barn. Tur att farbror Göran bor där hemma nu och höll låda med killarna hela dagen. Han var nog mer trött än dem när dagen var slut. Jag var också trött. Jag hade också en analkande förkylning och den gjorde sig påmind när jag lät mig slappna av och känna efter. Nu torsdagen efter är vi friska igen. Det skulle vara toppen om vi kunde få vara det ett tag nu så vi hinner återhämta oss. Både jag och Elsa är värda det efter allt som varit.
Helgen efter begravningen njöt vi av värmen på Söderkulla. Det var en fantastisk sommarhelg. Killarna njöt av allt att göra. Jag och Elsa försökte kurera oss. Uffe och Diana hjälpte till massor och bjöd på fantastisk mat som vanligt. Höjdpunkten var kanske när den stora sorken sprang över min bara fot. Jag bjöd på show då kan jag meddela.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar